äÄr det du eller din broder, som Comminges skall till att slå ihjel? Med dessa ord omfamnade han honom leende. Kaptenen och Comminges helsade allvarligt på hvarandra. Min herre, sade kapten till Comminges, så snart han befriat sig från Bvilles famutag, jag tror det är min pligt att göra ännu ett törsök för att hindra de bedröfliga följderna af en strid, hvilken ej uppstått af skäl, som på miosta sätt röra äran; jag är viss om att min vän, — härmed pekade han på Bexrille — gkall förena sina bemödanden med mina.? Båville gjorde en nekande grimace. vMin broder är mycket ung, fortsatte George, ru-an rykte likasom utan erfarenhet i vapenbruk; der är sålunda naturligt att han visar sig mer ömtålig än andra. Ett ryckte är deremot för längesedan förvärfvadt, och er ära skulle endast kunna vinna derigenom; att ni ville vara så god och i herr de Berilles och min närvaro medgifva, att det var ett misstag alt .. : Comminges afbröt honom med etttorrt skratt; åGör ni barr af mig, min käre kapten, eller tror ni att jag är den mån, som vill öfvergifva min älskarinna så tidigt, söm vill sätta öfver Seiuen blott för att göra ursäkter för en grönspoling?? (Forts.)