Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1873, sida 3

Doktor Gödeckes föredrag wid afslutandet 30 april af läseäret i Östergötiands folkhögskola på Lunnewad: Forts.) Man får ej säga, att arbete blott och bart är detsamma som kraftansträngning, ty då wöre det ocså rätt att fäga, att en måschih arbetarSag wet wäål, att detta fäges fom ett talefätt i hwardagslag, men det är oegentligt; ty man fan ide säga, att det är werktyget i snickarens hand som arbetar, utan fnidaren själf. Men mellan werktyg och maskin finnes ingen wäsendtlig skilnad; maschinen är blott ett mera inweckladt och fullfomligt werktyg i den arbetande människans tjenst. Ty det är människans andliga och kroppsliga arbete, som i samwerkan skapat maschinen och satt honom i gång. Det är människans tanke, som arbetar i maschinen oc drager skepp oh behandlar metal: lerna fom wax. — Arbete är ej heller blott fraftansträngning; ty då skulle också min lata hund funna jägas arbeta, när han för omwexlings skull mellan slummerstunderna söker att bita af fvaftfäppen, eller en dåre funna sägas arbeta, när han uti sitt anletes swett söker att länsa Wettern med ett ämbar. Nej, arbete är någonting wida högre. Redan derutaf, att arbete på ett af bibelns första blad ålågges människan fåsom en nödwändighet, kunna mi anse, att det ingår uti Guds merldaplan, och då mäste det äfwen hafwa ett förnuftigt ändamål uti sig. Genom att omwända denna sats komma wi genast till en ny sanning, nämligen att ingen kraftanwändning och ingen kraftansträngning är wärd att kallas med det hederswärda namnet arbete, om han icks går ut på ett förnuftigt ändar mål. Ctt förnuftigt ändamål fan åter aldrig minnas annat än med förnuftiga medel. Härass wilja wi strax draga några slutsatser. Jag, som lefwer nu för tiden, kallar det icke för arbete utan för därskap att gräfwa ett wattenaflopp upför en bade i stället för utför en sluttning. Nu skall hwar man skratta åt ett sädant företag; men, at enkel än saken synes, är jag dock fullkomligt såker på, att man begick det felet i början, innan man begrep, att watten maste rinna nedåt. Det finnes imellertid oändligt mycket, jom de enfaldiga än i dag begå, hwilket i klokares ögon innebär lika myden darstap; och jag är fulltomligt wiss på, att Hela nutiden owetandes offrar krafter på företag, åt wilka framtiden åtminstone skall småle. Arbete är sutdes krafternas anwändning eller ansträngning för ett förnuftigt ändamål, eller ätminstone för ett ändamal, som den arbetande sjalf anser förnuftigt. Misstager han sig i detta stycke, så få hwarken han själf eller hans medmänniskor det gagn af hans arbete, fom önskwärdt warit, men arbetets sedliga pligt har han upfyllt. Må hwar och en göra det bästa ban förmår; men må han ockfå, på det att ej krafterna utan ändamål förslösas, dag för dag siaffa fig alt bättre insigt om hwad fom werkligen är det bästa. Då wi nu sålunda framhällit, att uti alt arbete ingår något af moralisk eller sedlig art, är det ocfå klart, att endast människan, fom ju är för fina handlingat answarig, fan arbeta uti detta ords rätta och egentliga mening. VWBerttyg, maschiner, naturkrafter, djur o. s. w. äro blott redskap, som den arbetande människan styr oc ans wänder. Men som nu människan Har både en lekamlig od) en andlig natur, är det odså gifwet, att hon har både lekamliga och andliga behof, oh att hon för dessa behofs tillfredsställande är hänwisad att utföra ej blott lekamligt utan ocksä andligt arbete. Arbetets historia är af omätlig betydelse, ja, hon är på wis och fätt kärnan af werldshistorien. Men som arten och riktningen af hwarje tids och warje folks arbete är förorsakad af hwarje tids och folis behof, ger också arbetets historia en inblick uti de menskliga behofwens utweckling. De, fom hafwa det sinnelaget att alltid döma härdt om wärt slägte, känna det dock icke alltid sa noga, och i synnerhet göra de i onödanl stenar till berg, när det blir våga om att nutida folk ej nöja fig med alldeles bet jamma fom forntida. Ty de ftämpla alt efter ett fåtal narrars utswäfningar, men förbise, att den stora massans ökade behof jammanhänger noga ned en ökad förmåga att tillfredsställa dessa ökade pehof. Om de beswärade sig med att studera faen, innan de dömde eller fördömde henne skulle