Norrländska Korrespondenten – 26 juni 1873, sida 2

rikt på menniskoslagtare. Han är de araffmeradesd kungoas aJa, man säger så Men är ni då ej orolig häröfver ? ?Jag kan blott säga, hvad jag förut sade: jag skall göra mitt bästa. Man bör aldrig förtvifla, när man har en god värja, och i synnerhet när man bygger på Guds hjelp . . . Guds hjelp! ... afbröt hon honom med bånfull min; aär ni icke hugenott, herr de Mergy?? KJo, madames, svarade han lika allvarligt som han brukade, när man gjorde honom en dylik fråga. Allså löper ni större fara än hvar och en annan. ?Hvad menar ni? Att utsätta sitt lif för fara, är ingenting; men ni vågar mer än ert lif, ni utsätter äfven er själ för stor fara. Ni dömer efter eder religions läror, madame; min är mer tröstrik.? Det är ett farligt spel ni spelar. En evighet af lidanden på ett tärningskast; och tärningarne äro emot er.? aDet skulle de vara i alfa fall; ty om jag dog som katolik i morgon, skulle jag dö i dödssynd. ?Derom kan mycket sägas, och det kan vara stor olikhet, ropade hon, smått förargad öfver att hlifva slagen med ett argument, taget ur hennes egen trosbekännelse; våra kyrkolärare kunna förklara er . . .? åJa ganska säkert, ty de kunna förklara allting, madame; de taga sig den friheten att för