Norrländska Korrespondenten – 26 juni 1873, sida 2

Säg mig, har ni ofta slagits i duell? Nej aldrig, Gud ske lof! Men hvarför frågar ni derom, madame?? Hör, herr de Mergy, jag gifver er det rådet att aldrig fråga en kvinna hvarför hon gör det eller det; detta är åtminstone ett antaget bruk bland väluppfostrade adelsmän.? Jag skall rätta mig derefter, sade Mergy med ett flyktigt leende och bugade sig fram öfver hästhalsen. ?Nåå ... och huru ämnar ni bära er åt i morgon ?? ?I morgon?? Ja, se blott inte så förvånad ut, 7 Men, madame .. .? ?Se så, svara mig nu; jag vet allt!? ropade hon och sträckte med en befallande åtbörd ut sin band; spetsen af hennes fingrar vidrörde Mergys arm och kom honom att fara tillsamman. Slutligen sade han: Jag skall göra mitt bästa. eJag tycker om ert svar, det påminner hvarken om pultronen eller slagskämpen. Men ni vet väl, att ni vid ert första uppträdande får att göra med en man, som mer än väl är i stånd att ingifva fruktan. oJa, må så vara. Jag kommer utan tvifvel att bära mig bakvändt åt, likasom jag nu görp, sade han leende; ajag bar aldrig sett andra kvinnor än bondflickor; och vid mitt första uppträdande vid hofvet befinner jag mig nu på tu man hand med den skönaste dame vid franska hofvet. KLåtom oss tala allvarsamt. Comminges för den bästa klinga här vid hofvet, som är så