allena, och våra vänner, som böra vara närvarande vid festen, skulle ej förlåta oss om vi ej väntade på dem. ?Som ni vill, min herre)., sade Mergy. Och han red nu åter vid sidan af madame de Turgis, hvars häst kommit några steg före hans. Grefvianan red med hufvudet sänkt mot bröstet och tycktes helt och hället upptagen af sina egna tankar. De nådde alla tre under tystnad en korsväg, som utgjorde slutet af den väg på hvilken de tagit af. väÄr det icke jagthornet vi höra?? frågade Comminges. Jag tycker judet kommer från småskogen der till venster om oss?, sade Mergy. Ja visst är det hornet; nu är jag viss derpå, det är till och med ett bologneserhorn. Det är ju, gud fördöme mig, min vän Pompignans horn. Ni kan icke tro, herr de Mergy; hvilken skilnad det är mellan ett horn från Bologna och dem, som våra usla pariserhandtverkare förfärdiga:? vJa, det der kan höras på långt håll. vJa, och hvilken klang sedan! Hvad den är tydlig! När hundarne höra det, måtte de väl kunna glömma att de sprungit ett halft tjog mil. )lör, vet ni hvad, man tillverkar dock ingentiog som duger utom i Flandern och Italien. Hvad tycker ni om denne vallonske krage? Den passar utmärkt till en jagtdrägt; jag har kragar af alla möjliga slag, men denva krage, så simpel den än är, tror ni att man kunnat brodera den i Paris? Nej, den är kommen från Breda. Om ni önskar det, skall. jag skaffa er