Norrländska Korrespondenten – 19 juni 1873, sida 3

Frid. (Fritt efter Longfellow.) Om hälften af den ma t, fom inger werlden fafa, Th hälften af det mynt, som här och läger sluka, Till fredens gyllne wärf man endast wille bruka, Då kunde alla säsmningswerken fritt få rasa. Tå krigarus namn med afsky blott man stulle höra, Och hwarje folk Kninsmärket bära på sin panna, Som ej mid egna härdar jredligt mille stanna, Men törstade att grannars frid och lugn föistöra. Alt mattare då krigets åskor stulle ljuda, Tills i en sramiid de wärt lugn ej längre störde, Öch werlden endast Kristi ljujwa stämma hörde, Som ewigt welat människorna friden bjuda. Ja frid, od må ej mera trigets bhemfta dunder Bed ö wa werlden oc) npsylla den med ånger; Men skönt och ljufligt lit om rena englasånger Guds tärleks lospris stämmas upp i wåra lunder. — ntz—