DuuAII— ITOHanJemsS-DpDanan. Itedanita: ende skrifwelse har blifwit offentliggjord i T. T.: Till herr landshöfdingen, kommendören G. Asplund. — Undertecknade, hemmansegare och bosatte inom Brunflo tingslag, urbedja oss att få på detta sätt ide allenast till hr landshöfdingen frambära wär stora tacksamhet för den osparda möda och det aldrig tröttnade nit; hr landshöfdingen Haft, för å wäga bringande af en järnwägsförbindelse emellan det på kommunikationer jämförelsewis få wanlottade Jämtland samt östra och westra hafskusterna, utan äfwen till kånna gifwa, det wi af innersta öfwertygelse instämma uti hwad någre mera frame stående personer inom Refsunds tingslag uti en ärskild skrift till Hr landshöfdingen ytrat i afseende å önskligheten, ja nödwändigheten af den blifwande twårbanans emellan Sundswall och Trondhjem dragande öfwer Jämtlands enda stad SÖstersund, i jå rak sträckning, fom möjligt emellan banans båda ändpunfter. Några mera talande skäl härför, än Reffundsboarne anfört, hafwa wi egentligen ide att andraga. Dock finnes wisserligen några ytterligare omständigheter fom öka wigten af twärbanans förläggande. i nämnde rigtning. Bland dessa funna wi ide underlåta att nämna det förhållande, att Jämtlands fält: oh häftjägare-fårer alltid hafwa sin ererjisoc) mötesplats på Frösön, helt nära Östersund. Det synes wara en sak af mycken wigt att järnbanan icke drages altför långt ifrån en sädan plats, och detta icke allenast för den hän: delse att fårerna wid ett möjligen inträffande krigs utbrott skulle behöfwas i hast förflyttas till östra eller westra kusten, utan ock med afseende på de årligen återkommande fåroch bewäringsmötena, till hwilka transporten af manskap och fourage m. m. betydligt lättas och kostnaden derför minskas genom en järnwägsförbindelse emellan mötesplatfen och de öfriga delarne af provinsen. Att draga banan, om oc aldrig få litet, från Storsjöns strand och Ostersund wore dessutom i många andra affe enden jföga wäl betänkt. Östersund utgör medel: punkten för all rörelse i hela landet och är äfwen den enda passande hwiloplats på den 47 a 48 mil långa banan mellan Sundswall och Trondhjem. Wid stränderna af Storsjön befinna sig landets mest odlade och bebodda trakter. Det år således ock anledning att antaga, det trafiken å den blifmande järnwägen blefwe wida större om den går genom dessa trakter, ån om den ledes genom de föga bebodda och odlade skogsbygder, dit wissa enstilda intressen wilja draga densamma. I sednare fallet skulle järnwägstrafiken i det närmaste beröfwas alt samband med ångbåtstrafiken å Storsjön, som nu bedrifwes med twänne, snart 3:ne ångbåtar, samt de föder om Storsjön och i södra Jämtz land boende i wäsendtlig mån hindras att af järnwägen draga någon fördel, hwarpå likväl äfwen de kunna hafwa grundadt anspråk, då de, lika med öfriga Jämtländingar, i någon om än ringa mån bidragit till kostnaden för def anläggande. Till hwad wi här anfört skulle wisserligen äfwen åtskilligt mera i fråga om nödwåndigheten af järnwägens nära beröring med Östersund och Stor: sjön funna läggas; men mi anse det öfwerflödigt, öfwertygade som wi äro att hr landshöfdingen och öfriga ledamöter i Jämtlands järnwägskomitö ide underlåta att taga alla omftändigheter, jom frågan röra, i noga öfwerwägande. Wi hafwa blott härigenom welat för sawäl hr landshöfdingen som andra wederbörande uttala det lifliga intresse, hwarmed den ej mindre för hela landet; än för of fjälfwa få wigtiga järnwägsfrägan af oss följes; och wi önsta blott att densamma måtte utwecklas på ett jätt, fom i både det ena och andra affeendet lända wår fattiga provins till fann båtnad och förfofran. Brunflo i maj 1873. (Namn.) Från Medelpad ffrefs till Alleh. för folket i slutet af maj 1873. Här råder den förfärligafte foderbrist. Det finnes bönder, fom på en wånad mm ———— ———