Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1873, sida 3

håller följande praktiska warning, hwilken wi här ätergifwa: Tag ej emot några norska sedlar, om de ide äro på framfidait försedda med bilden af de fyra männen, bergsmannen, fiskaren, jordbrufaren och skogshuggaren; mdttag alla med denna bild försedda pappersbenningar, utom de grönröda ett: bundra-dalers-fedlarne, hwilka äro äldre än 1869. Bland den mängd leksaker, fom hafwa plats i Wien-utftällningens rotunda, förekommer äfwen ett schackspel, hwars figurer endast genom porträtt: olikhet skilja fig i twå partier. Kungarne föreställa: Kejsarne Wilhelm och Napolcon 3, drottningarne kejsarinnorna Augusta oc Eugenie. Såsom löpare upträda på ena sidan lronprinsen Fredrik Wilhelm och prins Fredrik Karl, på den andra Thiers och Gambetta. Bismarck och Moltke rycka fram emot Mac Mahon och Chanzy. Mains och Rastatt mot: swara Strassburg och Mets. Representanter af alla wapen öpna bondekriget och alla dessa figurer äro konstnärligt och porträttlikt utförda samt ådraga sig de besökandes synnerliga upmärksamhet. Koleran hår hit ankommit till Danzig, der under den 4 och 5 d:s 7 fall inträffat, af hwilka 4 med dödlig utgång. En svensk emigrants historia, berättas i Jönköpings Dagblad sålunda: Abraham Jakobs jon i Buddebo, en bland de förmögnare hemmansegarne i Bondstorps socken, hade i fin tidigare ungdom utmärkt fig för ett owanligt lätt och gladt lynne, hwars öfwerdrifter han hade swårt att styra. Redan före 20 års älder blef han angripen af swärmod och religiönsgrubbel, för hwilket han sökte bot hos de mwädte eler s. k. läsarne. Under loppet af flere åt war han en af de ifrigafte ibland dem; likasom han förut warit den gladaste bland de glade, war han nu den fträngafte i att fördös ma all werldslig lust. Han hade emellertid ett oroligt lynne, som ide länge kunde tillfredsställas af ett, utan ständigt sökte nya föremål för fittintresse. Efter några år började hans religinitar grubbel lemna honom fred, det religiösa lifwets wärme att aftaga, och under det sista äret har han alt mer och mer besinningslöst kastat fig in i bhmirf: weln af werlosliga förfitöcljer. derwid alt fom oftast beklagande, att hån försummat njuta sin ungdomstid oc yttrande föresatsen att taga ffa dan igen. År som under tiden blifwit gift, far miljefader och hemmanåegare, började således följa ungdomen på dess dryckeslag med kortspel oh dans tilftällningar Ofta, betättas det, gick han om söndagsmorgonen till kytkali öch derifrån till nå: gon förlustelse, samt återmwände hem först På mån: dags kvällen. Under tiden begagnade han de rå: dande konjunkturerna fill åärt famla hos fig få mycket kontanta penningar fom möjligt. Åcke blott ortens reelaste kontanta inkomstkälla, fotningen, anlitades, utan alt fom kunde säljas sålde han. Weckan efter påsk underrättade han sin hustru, att han skulle gå till en kreatursmarknad för att köpa kreatur i stället för dem han nyligen sålt, och för: beredde henne på en flere dagars bortowaro. När han emellertid ide hördes af efter den utsatta ti dens förlopp, anställdes efterforskningar, oh man erfor, att han gått rakt på Jönköping, der tagit biljett til Göteborg oh genast stigit ombord på en Amerikaångare. Alla kontanta penningar hade han medtagit, oh man erfor sedermera, att han genom ficklän här och der sökt ytterligare förstärka lin reskassa. Äfwen gårdebrefwen hade han tagit med fig, och fom man tror pantsatt döm, ftällande sålunda hustru oh barn på bar bade. H A SUS Tidnilissöfwersigt. Hvad stående armer duga till; derom lem nar en tidning följande besked: Om Ryssland icke haft en stor och krigsduglig arme, skulle det ide hafwa företagit fig att öfwerfalla Turkiet oh äfwentyra krigek med westmakterna, som kostade få mycket blod och penningar. Sleswigs dansktalande befolkning skulle ide sucka under despotismens of, om ide Tyfkland haft till sitt förfogande en mäkkig krigshär, fom krossade det lila Danmarks motstånd. Napolcon skulle icke bafwa inlåtit fig på det mani wettiga tåget till Mexiko, ej heller skulle han be gått den oförlåtliga dumheten att förklara Tyff: land. krig, hwilket kostade honom krona och frihet, vit han ide haft en talrik oh wäl utrustad arme, på hwars vöfmerminnerlighet han faft förlitade fig. Och de monarkiska ränksmidarne i Frankrike skulle icke hafwa wågat att störta Thiers och trampa den