Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1873, sida 2

Amiralen höjde föraktligt på skuldrorna och alla tego! men profetian hade dock synbarligen gjort ett visst intryck på församlingen. Huru mycket folk fins det icke i Paris, som göra sig löjliga genom narrstreck! sade Coligny kallt. Man säger ju, att det fins mer än tiotusen slynglar i Paris, som icke hafva något annat att lefva af än att spå. oJa, huru det än förhåller sig, är varningen icke att föraktas, sade en kapten vid fotfolket. aHertigen af Guise har i temligen mångas närvaro yttrat, att han icke kan sofve lugut förr än han fått en värja ränd genom lifvet på er. Det är lätt för en lönmördare att närma sig er persono, tillade Bonisson. I ert ställe skulle jag icke gå till Louvren utan harnesk.? ?Ah, kamrat, svarade amiralen; elönmördare komma icke till gamla soldater som oss. De äro räddare för oss än vi för dem. Han samtalade en stund med de närvarande om fälttåget i Flandern och religionens angelägenheter, Flera personer örverlemnade böneskrifter till honom för att han sedan skulle lemna dem till konungen. Han mottog dem alla välvilligt och stälde några vänliga ord till hvar och en. Då klockan slog tio, begärde han sin hatt och sina handskar för att gå till Louvren. Nägra af de närvarande togo afsked af honom, men ett stort antal följde honom för att på samma gång tjena honom tlll uppvaktning och betäckning. U Kap. 7. Så snart kaptenen redan på afstånd fick öga på sin broder, ropade han till honom: kNå