Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1873, sida 2

Från Bartholomqinattens tider. Historisk roman af Prosper Merimee (Forts. från n:r 68.) ?Hvad är det för en oförskämdhet? ropade Coligny vred, i det han befriade sig från Bonissons förnyade famutag, att öppna ett bref, som är adresseradt till mig! ?Herr amiral, om detta bref tillfälligtvis innehållit något lömskt gift, som skulle hafva dödat er, då ni inandades det, hade det dock varit bättre, om en ung man som jag fallit offer derför, än ni, hvars lif är så dyrbart för religionen.? Ett sorl af beundran höjde sig omkring honow. Coligny tryckte rörd hans hand och sade i vänlig ton: (Sedan du nu i alla fall gjort dig besvär att öppna brefvet, så läs också för oss hvad som står deri. Mergy läste följande? Himlen är upplyst i vester af ett blodrödt skimmer. Stjernorna hafva försvunnit från firmamentet, och flammande svärd hafva blifvit sedda i luften. Man måste vara blind för att icke förstå hvad dessa tecken betyda. Gaspard! omgjorda dig med ditt svärd, spänn dina sporrar på dig, eller också skoia nötskrikorna om få dagar mätta sig på ditt kött. Han menar Guiserna med dessa nötskrikor? , sade Bonisson. Här fins i texten något oöfversättligt. Det står: il designe les Guises par ces geris (nötskrikor); le nom d un oiseau est mis au lieu de !a lettre (det franska g) qui se prononce de mene.