Norrländska Korrespondenten – 12 juni 1873, sida 3

aJag tror icke mer på förgiftade bref; men jag tror icke heller att hertigen af Guise är i stånd att begå ett skurkstreck.? ?Han ämnade just öppna brefvet, då Bonisson störtade sig öfver honom, fattade uti hans händer och ropade: bryt det icke, det skall endast döda er!? Alla närvarande trängde sig omkring amiralen, som hade någon möda att göra sig lös från Bonisgon: Jag kan se ett svart stoft stiga upp ur brefvet!? ropade en stämma. eKasta bort det, kasta bort det! ljöd det från alla håll. Låt mig vara, I ären ju galna! sade amiralen otåligt och slet sig lös. Hau måste utstå ett stags brottningskamp och härunder föll brefvet på golfvet. aMin vän Samuelo, ropade Bonisson, visa eder som en trogen tjenare; Brytdetta förseglade papper och lemna det icke till er herre förr än ni förvissat er om, att det ingenting misstänkt innehäller.Detta oppdrag tycktes icke synnerligen vara ihofmästarens smak; men utan dröjsmål tog Mergy upp brefvet och bröt sigillet; Strax befann han sig alldeles ensam i midten af en stor krets, då hvar och en sprungit tillbaka som om en mina varit färdig att explodera midt i rummet; men inga skadliga dunster stego upp ur biefvet; det var iagen, som gjorde så mycket som nös en gång. Ett temligen smutsigt papper med några få skrifna rader var det enda, som detta fruktade konvolut innehöll. Och de samme, som ögonblicket förut varit de första att afsägsna sig, voro också de som nu först under skratt åter närmade sig, så snart all skymt af fara var öfverstånden. . (Forts.)