Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1873, sida 3

OP pp VV VET ÅO PV 2 0 — att målet måtte upskjutas få att han måtte få tilfälle taga kännedom om läkarebetyget, men wille dock ej motsåtta fig nu inkallade witnens hörande. Detta läkare betyg eller rättare dödsattest af gifwen af d:r Christiernin innehöll hufwudsakligen att N. aflidit i följd af hjärninflammation med wattenutgjutning i hjärnan och att han under fjukdomen yrat, haft anfall af delirium tremens samt warit ytterligt slö. Följande witnen hördes. WMöbelhandlaren J. Röst, fom närwarit wid testamentets bestämmande widhöll den berättelse han wid bewakningstillfället den 14 sistl. feptember afgifwit och den wi härnäst skola intaga, oh tillade utom hwad den innehåller, att mid det besök fom witnet och v. häradsh. af S. gjorde hos den på dödsbädden liggande Norelius, den 9 sept. 1872 på morgonen, hade af S. med Norelius famtalat i andliga ämnen och derunder tillfrågat Hos nom, om han tänkte på sin själs salighet, om han more försonad med Gud m. m; hwartill N. bland annat swarat: Fag har aldrig warit någon ffrymtare; jag har ej nägon riktig tro på min frälsare, men hoppas ändock blifwa salig!Under en tims mas tid, fom witnet omwitnade dag warit hos N., hade denne hela tiden warit wid full sans och själf utan någon slags påtryckning upgifmit de blifwande testamentstagarne oc beloppen, med undantag af att witnet framstälde den anmärkningen: Will du ej gifta något till ett bönhus här i jftaden?, då han dertill swarat: Jo, tusen rdr. Witnet hade besökt N. äfwen följande dag, men då yrade N. och war utan fans. Folkskolläraren P. F. Winberg ankom til Norelius måndagen den 9 sept. omkring kl. half 9 f. m., sedan han blifwit efterskickad, och fann då N. swag. Fmellertid Hade dot MN. kunnat läsa upp början af den promemoria til testamente, hwilken Röst skrifwit, men måfte efter en stund låta denne fortsätta upläsningen. Sedan detta skett, hade witnet frågat, om ej MN. skulle ge fin broder något; då N. swarat att han ansäge det obehöfligt, då brodren förut egde 70 a 80,000 rdr. Detta swar hade gifwit witnet anledning att genast anmärka: Det är ett bewis på, att NRorelius är wid sundt förftånd! På af hhfd. Sandeberg gjord fråga intygade witnet, att MN. ofta besökt missionsauktionerna och derwid gjort betydliga inköp. Bolbindare R. Sahlin, jämte vitnet Lundgren den aflidnes närmaste wänner och dagliga umgänge, hade mer bemälte 9 sept besökt Norelius och derwid träffat hushållerskan, fom fade att N. was rit mycket orolig om natten. Vitnet wille pästå, att N. ej warit redig alt Å fin återkomst från en (i augufti företagen) refa till Berlin, då vitnet träffat honom i Stodholm, hwarifrån de följdes åt hem; och hade vitnet redan då funnit honom litet besynnerlig. N. som för vitnet omtalat, att han innan sin utresa från Sundswall sönderrifwit ett äldre testamente, fom vitnet warit i tillfälle att je oh fom i hufwudsak innehöll lifnande dispofitionr til fromma stiftelser som det nu klandrade testamentet, — hade derimot aldrig nämt, att han ämnade göra något nytt testamente. — På fär skild tillfrågan, förklarade vitnet att N. ide brufat besöka religiösa sammankomster, Bankkamrer I. Lundgren, fom warit hos NRorelius d. 9 sept. på morgonen fl. 8 oh fann dermid N. liggande i dwala samt i sädant tillstånd, att han på vitnets tilltal endast kunde swara: ja eller nej och tog på sin ed, att N. ej war wid normalt tillstånd, äfwen på aftonen af samma dag besökte vitnet N. och fann honom då alldeles oredig. Redan lördagen d. 7 sept. hade vitnet sett Norelips samla i luften och på täcket, men wiste ej om det war symptomer af delirium. VBitnet kunde, på grund af flera samtal med N. ej tro, att denne slalle wilja testamentera något till fromma stiftelser; ty wäl hade RN. för flere år fe dan warit hwad man kallar läfare men kunde under sednare åren ej såsom sådan anses. Fru Lundberg besökte N. El. 11 f. m. meranämnsde I sept. och hörde honom då säga, att han gjort sitt testamente, samt fann honom, fåwidt hon tunda förstå, redig. Först påföljande dag fann hon honom oredig. . Jungfru Maria Lowisa Wikström wiste ej annat eller mera än att N. warit utan sans torsdagen d. 12 sept. Hustru Mattson lika med förra vitnet. Lärlingen Karl Sundberg hade warit inne hos N. söndagen d. 8 sept N. frågade då om arbe tarne men talade för öfrigt saker, fom vitnet ej funde förftå. Eukefru pastorskan Norberg hade under N:s fjufdom besökt honom flera gånger och derwid funnit honom ibland redig, ibland oredig, i hwilket sednare finnestilljftånd han warit lördagen d. 7 sept. Måndagen kl. 1 e. m. war han aldeles yr och pratade åtskilliga galenskaper, samt kände ej igen vitnet utan frågade: Hwad är du för en pojfe? Kommer du från Köpenhamn med mina jater? Då vitnet på f. m. denna dag träffat 3 . Loe AAA AR or a FF