Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1873, sida 2

UHan lade ovilkorligen handen på värjfästet, men blygdes straxt åter öfver sia häftighet. aHvad rör det mig, när allt kommer omkring? Jag kar icke lust att göra denna eröfring, jag har ju dessutom knappt sett henne. Dock hade dessa tankar efterlemnat ett piasamt intryck i hans själ, och han gick tyst hela vägen från kyrkan till Georges bostad. Kvällsmaten väntade dem då de kommo hem. Mergy åt blott föga, och omedelbart efter måltiden steg han upp för att återvända till värdshuset. Kaptenen gick slutligen in på att han skulle få gå, men med vilkor, att han dagen efter skulle återkomma och då på allvar slå sig ned hos honom. Det är knappt nödvändigt att tillägga, att Mergy hos sin broder fann penningar, häst etc., och till på köpet gjorde bekantskap med hofvets skräddare och den ende krämare, der en adelsman comme-ilfaut kunde köpa sina handskar, sina konfusions-pipkragar? och sina knerr-? eller vindbroskor.? Åudtligen sent på natten vände han tillbaka till sitt värdshus, ledsagad af två af sin broders lakejer, beväpnade med pistoler och värjor; ty efter klockan tio på kvallen voro Paris gator vid denna tid osäkrare än vägen mellan Sevilla och Granada nu. Kap. 6. En partichef. Då Bernhard de Mergy kommit tillbaka till det tarfliga värdshuset der han bodde, kastade han en melankolisk blick på rummets slitna och simpla inredning. När han i tanken jemförde dess väggar, som en gång varit hvit— —-r -— —— — n