Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1873, sida 2

gat hvar grefvinnan af Turgis var, hans broder hade förgäfvet sökt henne med ögonen. Antingen fans den sköna grefvinnan icke i kyrkan, eller dolde hon sig för sina beundrare i någon mörk vrå, ?Jag skulle önska?, sade Mergy, i det han gick ut ur kyrkan, aatt alla de menniskor, som vu öfvervarit denna dumma predikan, vore i tillfälle att genast få höra en af vår kyrkas tjenares enkla förklariogar . . .?7 Se der är grefvinnan af Turgis, sade kaptenen helt sakta och ryckte sin broder iarmen. Mergy vände sig om och såg under den skumina portalen en rikt klädd dam gå förbi med blixtens hastighet. Hon fördes vid handen af en ung blond man, liten och spenslig, med ett kvinligt ansigte, och hvars drägt antydde en måhända omsorgsfullt instuderad vårdslöshet. Folkhopen delade sig för dem med en uppmärksamhet, blandad med kärlek. Denne kavaljer var den fruktade och afskydde Comminges. Mergy fick knappt tid att kasta en blick på grefvinnan. Han kunde icke göra sig någon tydlig föreställning om hennes anletsdrag, och dock hade de gjort ett djupt iotryck på honom; men Comminges hade väckt hans dödliga misshag, ntan att han kunde göra sig redo för anledningen dertill. Han harmades öfver att se en synbarligen så svag man redan i besittning af så stor ryktbarhet. 40m grefvinnan tillfälligtvis fattade kärlek till en eller annan i denna skaran, tänkte han, så skulle den der afskyvärde Comminges döda honom: han har ju svurit på, att han skall dräpa alla dem, i hvilka bon möjligen skulle kunna blifva föräalskad.?