för för allt i verlden ej skulle vilja sticka mitt finger uti det.o Kaptenen afbröt honom genom att brista i skratt. Båda togo nu sina kappor och begåfvo sig till kyrkan S:t Jacques, der en talrik och lysande åhörareskara redan församlat sig. Kap. 5. En predikan. Då kapten George och hans broder gingo igenom kyrkan, för att skaffa sig en bekväm plats i närheten af predikanten, väcktes deras uppmärksamhet af ett högljudt skratt, som kom från sakristian; de gingo in i den och sågo en välfödd man med ett glatt och rödbrusigt ansigte, iklädd franciskanermunkarnes drägt, inbegripen i ett lifligt samtal med ett halft dussin unga adelsmän i lysande drägter. ?Nå, nå, mina barn, sade han, askynden er; damerna blifva oroliga; uppgifven en passande text för mig. Berätta oss något om de sköna puts, som dessa damer spela sina äkta män, sade en ungdomlig stämma, som George genast igenkände såsom Bevilles. ?Jag medgifver, att detta ämne är mycket rikt, mitt barn; men hvad kan jag säga, som går upp emot det tal, predikanten från Pontoin höll, då han utropade: jag skall nu kasta min mössa i hufvudet på den af eder, som har satt de flesta hornen i pannan på sin man. Följden af dessa ord var att det icke fanns en enda kvinna i kyrkan, som ej betäckte sitt hufvud med armen eller kappan, liksom för att afvärja kastet.? vÅh, fader Lubin, sade en annan, ejag har