äFy för tusan, fader Lubin! Ni svär ju lika duktigt som kungen sjelf, ropade kaptenen. ÅJag slår vad, att han icke törs svära i sin predikan. PHvarför icke, om jag fick lut dertill?? svarade fader Lubin frimodigt. Jag törs hålla tio pistoler, att ni icke vågar.o Tio pistoler, topp h cBvilles, sade kaptenen, jag har hälften med i vadet.o kNej nejo, sade Båville, jag vill vinna den gode paterns penningar ensam; och om han svär skall jag min själ icke klaga öfver min förlust; en predikants eder kunna vara värda sina modiga tio pistoler. Jag säger eder förut, att jag redan har vunnito, sade fader Lubin, Jag skall börja min predikan med en ordentlig ed. Oho, mina herrar adelsmän, tron I, att I ensamme hafven talang att svära, derför att I bären värja vid sidan och plym i hatten? Det skola vi se! Med dessa ord gick han ut ur sakristian och var efter ett ögonblicks förlopp uppe på prediostolen. Den djupaste tystnad herskade i församlingen. Predikanten lät ögonen glida öfver den skara, som samlat sig kring hans predikstol, som för att söka sin motpart i vadet, och då han upptäckt honom, lutad mot en pelare alldeles midt för honom, rynkade han ögonbrynen, satte den knutna handen i sidan, och med tonen hos en ytterligt förbittrad man började han sålunda: Mine käre bröder: Guds död och pina.. En sorl af förvåning och förargelse afböt