Norrländska Korrespondenten – 5 juni 1873, sida 2

Från Bartholomainattens tider. Historisk roman af Prosper M6erim6ee (Forts. från n:r 64.) Ja nu är jag alltså katolik?, sade George med lugnare stämma. edbenna religion är fullkomligt lika god som den andra, ty det är så lätt att göra upp saken med deras helige! Se denna förtjnsande madonna! Det är bilden af en italiensk glädjeflicka; hufvudhängarne beundra min fromhet och korsa sig framför den föregifna heliga jungfrun. Du kan tro, att jag slipper för långt bättre köp med dem än med edra predikanter. Jag kan lefva som jag vill, blott jag gör några obetydliga eftergifter för packets mening. Nå — jag måste ju gå i messan; det gör jag också allt emellanåt för att se på vackra fruntimmer. Jag måste hafva en biktfader — nå ja — jag har en hygglig franciskanermunk, som för en livre gifver mig skriftebevis och till på köpet åtager sig att aflemna mina ömma småbref till sina sköna, botfärdiga skriftebarn. Guds död och pina! Lefve messan lo Mergy kunde ej afhålla sig från att le åt honom, ?Se?, fortfor kaptenen, ahär är min messbok?; och han kastade en i sammet rikt inbunden bok med silfverknäppen öfver till hohom. Dessa ?Stunder? äro fullt ut så goda som edra bönböcker. Mergy läste på ryggen: Hofvets bönestunder. —— .—— —