äDet är ett präktigt band, sade ban med en föraktlig min och räckte honom åter boken. Kaptenen öppnade den och lemnade den med ett leende tillbaka till honom. Mergy läste titelbladet: ?Den store Garantus, Pantagruels faders, mycket rysvärda lefverne, författadt af mäster Alcofribus, kvintessenceutdragare. åDet är en bok efter min smakas, sade kaptenen skrattande, sjag sätter större värde på den än på alla teologiska afhandlingar i biblioteket i Geneve.n aMan har sagt, att dess författare var en man full af lärdom, men han har icke gjort något ädelt bruk deraf.n George höjde på skuldrorna. ALäs den först, så kan du sedan yttra dig derom.y Mergy tog boken och sade efter ett ögonblicks tystnad: KDet gör mig ondt att en helt visst rättmätig harm drifvit dig till ett steg, som du säkerligen en gång skall ångra. Kapten sänkte hufvudet, och hans blickar, som voro fästade på goifmattan, tycktes med största uppmärksamhet undersöka mönstret deri. Hvad som en gång skett kan icke mera ändrase, sede han slutligen med en halfkväfd suck. OTörhända skall jag en gång komma tillbaka och höra apredikano, äfven jags, tillade han muntrare. Nen låtom oss afbryta här, och lofva mig, att aldrig mera tala med mig om dylika tråkiga saker. Francois Rabelais bekanta komiska berättelse ?Garantua, vid denna tid ungefär 40 år gammal. Öfvers. anm.