Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1873, sida 3

1 Assyrien ha uptäckts 80 nya inffrifter, in: nehållande berättelser om bedrifter, som utförts, och segrar, fom wunnits under de assyriska fos nungar, som regerade omkring 1,300 år före fri sti södelse widare åtskilliga taflor, fom lemna un derrättelser om Esserhaddon, Nebukadnesar, Kam: byses och Darius m. fl. hwarjämte mid gräfnin gar i Nimrod funnits ett palats med stora jalar och präktigt smyckade rum Spökerierna i Fagerhult. (Korresp. till ZKalmar ). . Fagerhult i april 1873. Spökerierna. På fleres begäran torde redaktionen bewärdiga plats i fin ärade tidning för nedanstående: Till wördiga pastorsembetet i Fagerhult. CFåsom tillägg till den af mig den 7 mars infända be rättelje, hwilten finnes intagen i n:o 34 för den 24 i samma månad i tidnngen Kalmar under öswerskrift: Den ondes faseliga grasserande i Fagerhult, får jag afgifwa följande: Sedan förenämda berättelje blifwit aflemnad äfwensom ef ter det Abraham P. Jjadsson i Kråkemåla med hustru och tjenstefolt åter inflyttat i fin bostad, ha samma hemffa tilldragelser fortfarit på lita jätt som förut blifmit i tidningen intaget, dod med den slilnad, att en dag då stenar kastades, rittades, fom det tycktes, somliga mot fönstren. En af fe narne träffade werkligen en fönsterruta, hwilken sönderslogs af densamma, hwarefter rullgardinerna nedfälldes, då flere stenar kaskades mot desamma. En eftermiddag, då hustrun jemte tjenstepigan skulle gå in i en kammare af huset i når got ärende, blewo de, då de framdrogo en låda till en fruntimmersbyrå, ,af flera stenar på en gång öfwer fallna, för hwilken orsat de hastigt återkommo in i boningsrummet, dermid hustrun yttrade: det regerar så att man ej törs sätta in hujmwudet. Wid samma tillsälle war mannens fader närwarande, då han blef träffad af en större sten i ryggen derwid han fade: ja få, satan, är du der, har du flere, så hit med dem, medan Hålet är öppet. Genast blef han träfjad af Ytterligare 3 stenar; Hang yngsta fon war då äfwen tillstädes, hwilten blef träffad af en ften på kinden. Då såg jag en sten falla från taket i rummet, i lodrät riktning, hroils ken snuddade mot mina kläder och föll till golwet. Efter det ryktet om dessa hemsta tilldragelser hunnit sprida sig, ide blott inom Fagerhults jörsamling, utan äfwen längre, hafwa åtskilliga nyfitna personer bejökt stället, för att göra fig förwissade derom, och ha derwid fått erfara sanningen deraf, i det de sett och blijwit träffade af de stenar fom kastats. AÅfwen får nämnas, att tjenstefliqan ofta bliswit träffad af ftenarna i sjeljwa ansigtet, hwaraf hon flera dagar fått båra ärr och märken. Man är alltför högsinnad och hyser nog ädla tankesätt att nedlåta sig till waniro, lättrogenhet eller widskepliga meningar. Men hwad som härwid blifwit hördt och sedt och i tidningen förut bliswit intaget, od) hwad nästan 50 personer hafwa bewittnat, det måste man medgi wa, oaktadt flere fris tänkares motsägelser. Åwad fan wara orsaken til dessa hemska tilldragelser? För att grundligen befwara denna fråga, torde saken förtjena en noggrann forslning, och ide som den stora råa massan, hwwilken ofta opåkallad och utan sakkännedom will framstå såsom domare af orittiga slulsatser. Od till hwilken auktoritet ffulle man wäl wilja hänffjuta frågan för att erhålla ett full ständigt swar derpå. Betraktar man tilldragelserna från naturlig synpunkt, eller såsom ett naturfenomen, då måste det ännu, ja, kanske under fekler förblijwa en hemlighet, Hwaremot, om man utgår från den ynpunkten, att Gud, som förmår allting, möjligen kunnat gifwa satan tillstånd, för någon ännu ide allmänt känd orsat, utföra dessa bragder, då ligger swaret närmast tillhands och torde förnämligast böra sökas inom det område, der den onde anden sålunda möjli gen warit stationerad. Wid denna flutfats och med bhänfeenz de dertill, torde swaret på frågan ide bliswa alltför dunkelt — under sådana förhållanden fan man ju möjligen fomma att hänföras till en sielspröfning. Stenkastningen lärer nu till någon del hafwa upphört. Kråkemåla den 7 april 1873. G. P. Jonsson. Äuti förestående berättelse inftämma äfven undertecknade. Marie von Segebaden. Uno von Segebaden Att undertecknade warit inne i Abraham P. Jsadssons hus i Kråkemåla, wid ett tillfälle under den tid den onde andemakten der grasjerat, och att jag bliswit träffad af flere stenar, som då kastats, intygar Fögeberg den 7 april 1873. Erland Gustaf Jonsson, hemmansegare. Peter Gustaf Petersson, Carolina Nilsdotter, under edelig förbindelje. P. S. Berättaren eller författaren af förstnämda skrifwelse till pastorsembetet har sedermera inberättat, hwilket han till oswanstående will hafwa tillagdt och önslar få infördt i tidningen följande: Då jag först hlef underrättad om denna hemsla tilldragelse, frestades jag, som jag förnt nämdt, att werkligen betwifla den. Jag föreställde mig, att stenar kunde falla från någon öfwer panelen i rummet anbragt trossning. Jag giorde underjöning, men fanu att panelen war så tätt sammanjogad, att något sådant ide kunde ega rum. Jag förmodade att stenarne kunde kastas från skorstenen, men detta war ej heller fallet, ty i eldstaden war spjäll onbragt, detta sälldes, dörrar stängdes och riglades; ingen öppning fanns till rummet. Detta oaktadt ha stenar kastats och fallit på sätt som förr är nämdt och finnes i tidningar intaget. . Denfamme. Tidningen Kalmar yttrar sjelf om saken följande: Med anledning af de nya, ur åtskilliga synpunkter ganska märkliga, witnesintygen rörande ofwanstående anfäktelser, nöja wi oss med den anmärkning, att wi hysa lika litet aktning för wantron fom för öfwertron. Wi äro wisserligen öswertygade om, att det finnes mydet mellan himmel och) jord hwarom hwarken wår eler Fagerhultsboarnes filosofi drömmer; men detta oaktadt funna mi ide undgå att jujt med anledning af denna hiftoria erinra om en händelse, fom för några år fedan tilldrog fig i en af wåra större Haudelsstäder. En wader dag spred fig i staden rydtet, att det börs jat spöka i ett hus, fom mar uppbygdt på lemningar af ett gammalt kloster, men fom nu beboddes af en modehandterffa. Om ställets forna innewånare bade tänt fig upprörda öfver att denna werldens flärd hade något inkräkiat det fordom få heliga rummet eller om någon hemsk. förbrytelse derstådes hade blifvit begången, fom un ide lemnade gerningåmannen ro i hans graf; wiste man ide; men hemskt war det, ty andarne arasserade hmarken med Ön n. ERK Bör