Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1873, sida 2

Från Bartholomainattens tider. Historisk roman af Prosper Merim6ee Kap. 3. Unga hofmän. (Forts. från n:r 61.) Laus deo, pax vivis salus defunctis, et beata viscera virginus Marie, que portaverunt aterni Patris Filium! (Prisad vare Gud: fred öfver de lefvande, frälsning för de afsomnade, och välsignadt vare Jungfru Marias sköte, som burit den evige Fadrens Son!) KKan ni latin, herr baron? frågade Mergy honom. Ni har hört min bön 24 ?Ja, men jag tillstår att jag icke förstått den.? ÅSanningen att säga, kan jag icke latin, och jag vet icke riktigt hvad den betyder; men jag bar lärt den af en moster till mig, som alltid befunnit sig mycket väl af den, och under den tid jag själf begagnat den, har jag ej försport andra än välgörande verkuingar deraf.kJag skulle nästan tro att det var katolsk latin, och följaktligen kunna vi hugenotter ej förstå den.o aPliktfäld, pliktfäld! ropade Båville och kapten George på en gång. Mergy led sitt straff med all villighet, och man fyllde bordet med