Norrländska Korrespondenten – 29 maj 1873, sida 2

Jag uppmanar dig dertill lo KNåväle, svarade Vaudreuil med ett ondskefullt leende, Jag skall taga mig friheten läsa ett af dem för dessa herrar. De känna måhända hennes handstil lika väl som jag, ty jag gör icke anspråk på att vara den ende, som hon hedrat med sina biljetter och ynnestbevis. Se här är nu en biljett, som jag fått från benne sednast i dag Och han tycktes leta i sin ficka efter brefvet. aDet är lögn i din halsloBordet var för bredt för att baronen med handen skulle kunna nå sin motståndare, som satt midt emot honom. Jag skall tvinga dig att sluka denna din lögnaktiga beskyllning, så att den skall kväfva dig! ropade han. Han beledsagade dessa ord med att kasta en vinbutelj mot hans hufvud. Rheincy undgick slaget, och i det han i sin häftighet slog omkull stolen rusade han bort till väggen der han hängt sin värja. Alla reste sig; några för att mäkla i striden största delen för att ej vara för nära densamma. Håll upp, ni äro ju galna!? ropade George och ställde sig framför baronen, som var honom närmast. aSkola två vänner slåss för en lumpen flickas skull? En flaska, som kastas i hufvudet på en, är detsamma som en örfil. Nå, chevalier, min vän, drag blankt!? Årligt spel! ärligt spel! gör plats! ropade nästan alla gästerna. Halloh, Jeannot, stäng dörren, sade vär