Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1873, sida 2

Från Bartholomainattens tider. Historisk roman af Prosper Mörimee Kap. 3. Unga hofmän. (Forts. från n:r 59.) Åh fy — icke mer än duso, sade George blygsamt. Det är med grevinnan de Turgis som med Vaudreuilo, sade Båville, chon lagar en behaglig blandniog af religionen samt tidens skick och bruk; hon vill slåss i duell, som, efter hvad jag tror, räknas till dödssynderna, och hon hör två messor om dagen. . aLåt mig vara i fred med min messabb ropade Vaudreuil förargad. Ja visst går hon i messan7, fullföljde Rheincy, ameun det är för att kunna låta se sig utan mask. Jag tror att det är just derför så många kvinnor gå i messan, anmärkte Mergy, beläten med att finna tillfälle till spe öfver den religion, hvartill ban sjelf icke bekände sig. ?Ja, och till predikan, sade Båville; när talet är slut släcker man ljusen, och så försiggå der sköna ting. Guds död och pina! Jag får riktigt en rasande lust att göra mig till lutheran. Och ni tror på slikt dumt prat? frågade Mergy i en föraktlig ton. ?Om jag tror det? Den lille Ferrand, som