Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1873, sida 2

sig till att tala på en hel stads wägnar, skriande högt om folkets jubel inför den nye konungens tron. J Sundswall gick dagen obemärkt förbi. Så icke i Karlskronn. Der sestade man hela da: gen; der smorde man fig med festmat och festdryck och der krönte man werket med tal af ytterst underdånig beskaffenhet. Också har der, utom de följ: der fom drickandet kunde medföra till dagen efter, ett af de hållna talen gifmit anledning till ett Helt litet krig. Lektorn i historia hr Hammar utlade nämligen konungadömets wälsignelfer och wredgades mäldeliga imot dem, som påftått att wi wäl funna wara utan konung, och fom welat spara på anslagen ide blott till fröningen utan och till hela fonungadömet. Men Blekinge läns tidning har ide tyckt om sådan ugglelåt utan punkt för punkt wederlagt talarens påstaåenden oc derjämte gifwit tal en grundlig bastonad. J Lund har ock med anledning af krömngen ups statt en ide obetydlig jäsning inom itudentfåren, hwars flesta medlemmar lära wara högeligen mifnöjda öfwer de onödiga utgifter, fom gjorts för illumination och dylikt. Ett nytt under har uptäckts af förftefammarledamoten, hr brukspatron Bergstedt oh omnämnes i tidffriften Samtiden. IJ on ofantligt une derdånig upsats en kröningshögtidligheterna påftår han nämligen, att det watten, som kröningsdagen föll i konungaparets kronor lofwar rikliga skördar i ladorna och winstbringande laster på kölarne. Att watten kan en fraftig werkan åstadkomma är kändt dels från en lutherskt kyrklig seremoni och dels från de mindre uploppen i de större städerna, der det bidrager att skingra de upstudsiga; att det regnade kröningsdagen, som om himlens fönster öpnat sig att utgjuta en ny syndaflod till dårjfapers och lasters utrotande från jorden, är och kändt, men att de par näfwar regnwatten som föllo på de konungsliga hufwudena kunna utöfwa ett så oerhördt inflytande på jordbruket och skeppsfarten, det är i sanning ett under! Och Samtidens tro derpå mitnar onckligen om samma föreftällningssätt, fom utmärkte den långt aflägsna forntid, då wåra förfäder offrade fin drott till ett förfoningsoffer åt wredgade Gudar, de der sändt mikwert i landet. Förhållandena i Frankrike hafwa helt plötligt gestaltat fig gansta orowäckande. Som bekant har Thiers regerat med tillhjelp af en nationalförfamling, fom warit splittrad i oförsonliga flockar, hwilka dock den kloke presidenten lyckats styra just genom att lägga an på deras ömsesidiga hätskhet. Republikanerna wann han genom att uttala sig för republiken, såsom den statsform hwilken bäst passade Frankrike; af högern beredde han fig understöd genom att hålla fram konservatismen, jåjom den enda rätta grundwal, hwarpä Frankrike borde och kunde aterupbyggas, och genom att då och då skrämma honom med kommunen. Ide minst bidrog att hålla Thiers uppe den omftändigheten, att Tyskarne med en stor krigsmaagt höllo en betydande del af Frankrike besatt. Kommo så de sednaste fyllnadswalen, wiid hwilka walmännen i 11 walkretsar insatte i natiionalförsamlingen radikala ombud, i upgifwen afsigt att protestera mot alla monarkiska försök od att fordra nya wal til nationalförjamlingen. Så synes ock Thiers hafwa fattat denna utgång; ty han ombildade sin ministär i republikansk anda och gick att möta församlingen med grundlagsförslag, fom förklarade republiken wara den både naturliga och nönwändiga styrelseformen. Högern swarade härpå genom att inlemna en af 220 ombud undertecknad interpellation, sy lys dande: Undertednade, öfwertygade, att ftällningens allwar kräfwer i spetsen för affärerna ett kabinet, hwars fasthet lugnar landet, begära att få interpellera ministären i anledning af desjenafte förändringar, fom försiggatt inom den jamma och om nödmändianho