Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1873, sida 2

Från Bartholomöinattens tider. Historisk roman af Prosper Mrime Kap. 3. Unga hofmän. (Forts. från n:r 58.) rGudlösa me niskor! mumlade Vaudreuil och gjorde korstecinet på sin mun, hvilken fromma handling han dock så godt sig göra lät dolde med sin näsduk. pu måste veta, Bernhard, sade kapten George, att du näppeligen bland oss skall fiona någ a sådana väldiga disputatorer som vår gamle läro magister Teobald Wolfstenius. Vi bry ej våra hjernor med theologiska frågor, och vi veta dess om, Gud ske lof, att bättre använda vår tid? Mergy svarade i er halft bitter ton: Kanhända bade det varit bättre för dig, om du mer uppmärksamt lyssnat till hvad den vördnadsvärde prest, hvars namn du nyss nämnde, undervisade oss om. ?Inza strider om dessa ting, broder; senare skall jag måhända tala med dig derom; jag vet, att du anser mig för — ja, det är nu detsamma — vi äro icke här för att tala om denna sak. Men jag tror att jag är en rättskaffens man, ock detta hoppas jag också en gång kunna via dig. Låtom oss afbryta bär; nu böra vi blott tänka på att roa 0oss. Han strök sig