Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1873, sida 2

Hvem är denna dame, som alla hellsade på?? frågade Mergy nyfiket. ?Alla redan förälskad! ropade Beville. ?Nå, hon är för öfrigt icke van vid annat; hugenotter, papister — alla äro förälskade i grefvinnan Diana af Turgis,? Det är en af hofvets skönvheter?, tillade George, en af de farligaste Circer för våra unga kavaljerer; men det är ett svårintagligt kastell, Huru många dueller kan hon räkina? frågade Mergy leende. Åh, hon räknar blott tjogvis, svarade baroa de Vaudreuil; men det bästa är, att hon sjelf velat slåss. Han har sändt en skriftlig ntmaning i fullkomligt riktig form till en dam vid hofvet, som trängt ut henne.? Åh, prat!? ropade Mergy, Detta lär väl knappast vara den första dam i vår tid som slagits, sade George. Hon har sändt ett utmaningsbref, hållet i god stil och fullkomligt öfverensstämmande med alla reglor till madame Sainte-Foix, i det hon utmanade henne till kamp på lif och död med värja och dolk och i blotta linnet, som en raffinerad fäktare skulle hafva gjort. ÅkJag skulle ej haft något emot att vara sekundant åt en af dessa damer för att få se dem i denna kostymo, sade chevalier de Rheincy skrattande. KOch egde duellen verkligen rum? frågade Mergy. Nej svarade George, ade blefvo förlikta.o Det var han som åvägabragte förlikningen, sade Vaudreuil; ahan var på den tiden madame Sainte-Foix älskare.o (Forts.)