Norrländska Korrespondenten – 15 maj 1873, sida 2

Statsutskottet har hemstält: att, då till nästa rifsdag lär wara att från k. m:t förwänta förslag till ny ornanisation af landets förswarswäsen, grund: dad på en widsträcktare tillämpning af den allmänna wärnepligten, riksdagen måtte — med tillkännagifwande, att riksdagen, i likhet med särskilda utskottet wid 1871 års urtima riksmöte, antagit, att den indelta armen icke är tillräcklig för lan: deta förswar, icke heller lämplig såsom befälsstam för en arme bestående af wärnepligtige, samt att till följd deraf en befälsstam bör bildas ur de wärnepligtiges led mot den ersättning af ftatsmwerfet, fom fan blifwa erforderlig, och saledes den inz delta armän ide widare blifwa hwarken lämplig eller behöflig för åstadkommande af ett för lans dets sjelfständighet betryggande och efter wåra förhållanden lämpadt förswar — i underdånighet an: hålla, att k. mtt täcktes under förutsättning, att en sådan armeorganisation warder af konung och riksdag antagen, i sammanhang med ofwannämda förslag i nåder föreslå stadganden, genom hwilka efter de allmänna grunder, som i betänkande fine nas anförda, ej mindre ruftningsod) roteringsbeswären med deraf härflytande kostnader komma att efter hand minskas och slutligen förswinna, än äfwen grundskatterna afskrifwas, mot det attjordbruksfastighet åsättes bewillning efter samma grun: der, som gälla för all annan fastighet; börande den antagna armeorganisationen träda i mwertftällighet först sedan nämda stadganden omrujftningsoch roteringsbeswären samt grundskatternas afffaffande likaledes blifwit af konung och riksdag an: tagna. Vefatet i denna fråga har fattats utan vote ting. Den kungliga kröningen. Ur den långa berattelsen härom i D. N. hemta wi följande, fom wåra läsare torde önska känna. Sedan gudstjenstringning i alla hufwudstadens kyrkor egt rum, första gången kl. 9, andra gången fl. 10 i mändags på förmiddagen, satte fig frö: ningståget i gång omkring fl. 11 f. m. och pasferade genom en häd på 2 led, fom sträckte fig från trappan utanför slottsträdgården öfwer skeppsbron, slottsbacken och stortorget till storkyrkans westra port. Wid tågets inträde i kyrkan började musiken och fortfor tills alla intagit sina platser. Wid kyrkdörren mottogs fonungen af ärfebiftopen i fin strud, åtföljd af biskoparne i Linköping och Strengnäs samt öfwerhofpredikanten och pastor primarius i korkåpor och helsades af ärkebiskopen med dessa ord: Wälsignad ware han, som kommer i Herrans namn! hwarefter biskopen i Linköping låne följande bön: O, Herre Gud! Himmelske Fader! Du, fom wet att ingen människa förmår af fin egen fraft blijwa wal bestående, gif nåd, att denne Din tjenare, hwilken Du öfwer Ditt folk til en regent satt haf: wer, må genom din gudomliga hjälp styrkt warda, allom till tröst och hugnad, som def regemente undergifne äro, genom Din Son, mår Herre Iesum Kristum! Drottningen mottogs af biskopen i Strengnäs med orden: Wälsignad ware den, som kommer i Herrans namn! hwarpå pastor primarius läste följande bön: O! Herre Gud! Himmelske Fader! Du, som wet att ingen människa af fin egen kraft förmår blifwa mwäl bestående, gif nåd, att denna Din tjenarinna, hwilken Du öfwer Ditt folf till en drottning fatt hafwer, må genom Din gudomliga hjelp ftyrtt warda, alla rikets underfåtare till tröjt oc) hugnad, genom Din Son wår Herre Jesum Kristum! Sedan musiken uphört föllo deras majestäter på knä å dertill framsatta bönpallar, att göra sin bön. Gudstjensten börjades af ärkebiskopen med lof: sägelsen: Helig, helig, helig, Herre Gud etc., hfwaruppå tron lästes af biskopen i Linköping, och derefter sjöngs salmen n:r 132: O, du Helge Ande, Herre fom etc. Derefter Höll biskopen i Westerås predikan öfwer den utaf fonungen förordnade tert, salmen 25, vers. 4 och 5: Herre! wisa mig i Dme sanning och lär mig Dina stigar. Led mig i Dine sanning och lär mig; ty du ast den Gud, som mig hjelper; dagligen förbidar jag Dig. Efter predikan lästes litanian från predikstolen. Sedan började åter musiken, då konungen, wid de orden i slutet af musikens första afdelning: vMå Du med äta och lyda kröna Sweriges älssade, ädle drott! framträdde till tronen, som stod på en uphöjning framför altaret, och tog af sig den furstliga kronan. Generallöjtnanten hr frih. Wrede jamt ärkebijtopen togo derpå den kungl. manteln från altaret och lade den öfwer konungens axlar, hwarefter h. m:t föll på mä å den framför tronen ställda bönpall, hwarpå bibeln låg, der ärkebiskopen slog upp S:t Johannis evangelium, 1 kapitlet. Jultitieltatsministern mottog af statsrädet och schefen för civildepartementet formuläret till fonungens ed, fom förestafwades af statsministern och aflades af fonungen, hållande tre finger på bibeln. Konungen öpnade derefter sin skjorta och ärkebiskopen tog smörielsehornef samt smorde h mt nå ännet hyg