Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1873, sida 2

gra unga kavaljer i lysande drägter, hvilka gevom att hålla hvarandra under armen nastan helt och hållet spärrade den tränga passage, som blifvit lemnad öppen för trafiken at de talrika butiker, hvilka reste sig likt tväme parallela murar och nästan helt och hållet skymde utsigten af floden för de förbigående. Bakom dessa herrar gingo deras lakejer, hvilka hvar och en buro en af dessa långa tveeggade värjor, som man kallade ?dueller, och eu dolk, hvars musselformade parerskifva var så bred, att den i nödfall kunde tjena som sköld. Antagligen var tyngden af dessa vapen för stor för de nnga adelsmännen, eller kanske fröjdade de sig öfver att kunva visa folk, att de hade råd bestå sig med präktigt utstyrda lakejer. De tycktes vara vid synnerligen godt humör, åtminstone att döma at deras högljudda prat och täta skrattsalfvor. När något välklädt fruntimmer gick förbi dem, helsade de med en blandning af höflighet och näsvishet, uuder det flera af dessa uvga sprättar funno stort nöje i att till höger och venster utdela härda armbågstötar till de aktningsvärda borgare i svarta kappor, som drogo sig uppåt väggarne, i det de mumlade tusen förbannelser öfver hofvets sedeförderf och oförskämdhet. En enda af sällskapet gick med nedböjdt hufvud och tycktes icke taga någon del i de öfrigas munterhet. Hör George! ropade en af de unga männen och slog honom på skuldran. Du är, Gud fördöme mig, odrägligt trumpen. På en hel kvart har du icke öppnat munnen. Amnar du göra dig till Karthusianermunk ?? (Forts.)