Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1873, sida 2

hans faders vänuer, till hvilka han medförde bref, skulle understödja hans första steg på den nya banan och införa honom vid kuug Carls hof och hos amiralen, som också höll ett slags sadant. Mergy visste, att haus broder hade något inflytande, men han var ännu ej ense med sig sjelf, om han skulle uppsöka honom eller icke. George Mergys trosförändring hade nemligen nästan helt och hållet skilj honom från hans familj, för hvilken han uu mer icke var stort annat än en främliog, hvilket för öfrigt icke var det enda exempel på en familj, som blifvit splittrad genom olikhet i religiösa meningar. Det var redan längesedan Mergys fader förbjudit att nämna affälliogens? namn i hans närvaro, och han hade byggt sin stränghet på skrittens ord: om ditt högra öga är dig till förargelse, så rif det ut. Oaktadt den unge Bernhard var långt ifrån att dela denna oböjlighet, ansåg han dock sin broders trosförändring som en skamfläck på familjens heder, och det var naturligt att broderskärleken skulle lida genom denna uppfattning af saken. Innan han fattade något bestämdt beslut om huru han skulle förhålla sig i detta häuseende, ja innan han aflemnade sina rekommendationsbref, var det nödvändigt för honom att tänka ut något sätt att fylla sin tomma pung, och i denna afsigt gick han ut i staden för att begifva sig till en guldsmed på Saint-Michelbron, som var skyldig hans familj en summa penningar, hvilka han nu fätt i uppdrag att utkräfva. Då han kom in på bron, mötte han der nå