Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1873, sida 2

tvärväg för att undgå det olycksdigra värdshuset, som varit vitne till alla havs missöden. Då han nu redan tidigt fått den vanan att se de goda sidorna af hvarje sak här ilifvet, kom han omärkligen till det resultat, att han dock, vär alt kom omkring, varit mycket lycklist, som sluppit för så godt köp; han kunde ju hafva blifvit fullständigt bestulen, ja kanske mördad, medan han nu dock egde i behåll en gulden, sina kläder och en häst, som, ehuru ful han än var, dock kunde bära honom. Skola vi vara uppriktiga, så aftvang honom erinringen om den sköna Mila mer än en gång ett leende. Kort och godt, efter några timmars rilt och en god frukost blef han nästan rörd öfver den präktiga flikans finkänslighet, som nöjt sig med adertou mynt ur en pung, som innehöll tjugo. Han hade större möda att försona sig med tanken på förlusten af sin häst, men han kunde dock icke annat än medge, att en mer förhärdad tjuf än trumpetaren skulle hafva tagit hans häst med sig utan att lemna någon annan i stället. Han ankom till Paris på kvällen kort innan portarne stängdes och tog in på ett värdshus vid gatan Saiut-Jacques. Kap. 3. Unga hofmän. Mergy hoppades vara så kraftigt rekommenderad till amiral Coligny, att han vid sin ankomst till Paris strax kunde få tjenst i den här, som efter hvad det sades skulle kämpa i Flandern under denne store tältherres befäl. Han smickrade sig äfven med att några af