sadel; men då hästen märkte, att han hade en ny herre, fick han det ondskefulla infallet att pröfva hans skicklighet i ridkonsten. Det dröjde emellertid icke länge, förr än han uppdagade att han hade att göra med en ypperlig ryttare, som mindre än någonsin var hågad att tåla hans skämt; derför fattade han, efter några slag bakut, som blefvo väl betalda med ordentliga märken af ryttarens skarpa sporrar, det klola beslutet att foga sig efter ouständigheterna och föll in i starkt traf. Men han had i kampen mot sin ryttare uttömt en del af sina krafter, och det hände honom, hvad i slikt fall altid händer gamla krakar — han snubblade på alla fyra benen och störtade. Vår hjelte reste sig strax; han hade endast stött sig helt obetydligt, men blef ännu mer ursinnig vid det fröjderop, som höjde sig bakom honom. (Forts.)