Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1873, sida 2

Från Bartholomöinattens tider. Historisk roman af Prosper Merim6e Kap. 2. Dagen efter gillet. (Forts. från n:r 54.) ?Kasta bort din lunta, eller du är dödens man!? ropade han. Luntan föll till golfvet, Mergy satte sin fot på den glödande tågstampen och släckte den, Strax nedlade de sammansvurne på en gång sina vapen, ?Hvad eder angår?, sade Mergy i det han vände sig till värden, ?kan den lindriga tillrättavisning ni fått af mig kanske lära er att bebandla främmande med mera höflighet; om jag ville kunde jag få landsfogden att på fläcken taga ned er skylt, men jag vill låta nåd gå för rätt. Låt mig se, huru mycket är jag skyldig er för min andel i förtäringen? Mäster Eustache, som märkte att han hade spänt ned hanen på sin fruktansvärda pistol, och ätt han, medan han talade, stack densamma i bältet, repade åter mod en. smula. Alt under det han torkade blodet af sig mumlade han sorgligt: Att slå flaskor och fat i stycken, att krossa näsan på goda kristna -— att ställa till ett helvetes rumor — jag vet verkligen icke huru man skall kunna hålla en ärlig man skadeslös för alt detta.?