Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1873, sida 2

fogade ännu en annan; den är så svart och hvit som en protestantisk prestrock. Mergy gick in i stallet, som han fann tomt. Men huru kunde ni tåla att man tog min häst med?? frågade han i vredgad ton. Jesses, välborne herre, sade en af karlarne, som skötte stallet, det var ju trumpetaren, som tog den med sig, och hau sade till mig, att det var ett byte som var uppgjordt mellan er två. Vreden höll på att kväfva Mergy, och han visste ej mot hvem han skulle låta den urladda sig. Jag skall taga reda på kaptenen, mumlade han mellan tänderna, och han skall skaffa mig rätt mot den slyngel, som vågat bestjäla mig. Deri skall ers välborenhet utan tvifvel göra rätt, sade värden, ty den der kapten — hvad var det nu han hette? — såg verkligen ut att vara en särdeles hederlig man. Mergy hade redan inom sig gjort den reflexionen, att kaptenen utan tvifvel gynnat, om ej rent af befallt stölden. Värden tillade: Vid samma tillfälle kan ni tör hända äfven få tillbaka edra penningar af den der unga flickan; hon tog visst fel, då hon i dagbräckningen packade in sina saker.? Skall jag binda ers välborenhets kappsäck på ers välborenhets häst? frågade stalldrängen med den höfligaste ton i verlden, som kunde bringa äfven den lugnaste till raseri. Mergy insåg, att ju längre han dröjde der, desto mer skulle han vara utsatt för detta packs gycklerier. Så suart kappsäcken var fastbunden, sprang han derför genast upp i sin dåliga