Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1873, sida 2

?Låt oss nu se?, sade Mergy skrattande. Jag skall betala er sönderslagna näsa med hvad den efter min mening är värd. Hvad de sönderslagna faten angår, får ni derom hålla er till ryttarne, det blir deras sak. Det återstår således att veta huru mycket jag är skyldig för kvallsmaten i går,? Värden såg på sia hustru, sina kockpojkar och sin granne, som om han på samma gång velat begära råd och beskydd af dem, Ryttarne, ja ryttarne!? sade han, 7det är just ena sköna gossar att betala; deras kapten gaf mig tre lifres och kornetten gaf mig en spark.? Mergy tog upp en af de gulden han hade igen. ?Ja, ja, sade hau, låtom oss nu skiljas som goda vänner. Och han kastade det bort till mäster Eustache, som, i stället för att sträcka ut handen efter det, med en hånfull min lät det falla på golfvet. ?Ena gulden, icke mer än en gulden,? upprepade hans hustru i lika ömklig ton. Här komma katolska adelsmän, som visserlige ställa till litet spektakel och oreda, men de förstå också att betala hvad det kostar. Om Mergy varit bättre utrustad, skulle han helt säkert hafva häfdat sitt partis rykte för frikostighet. Kan väl vara, svarade han nu helt torrt, ?men dessa adelsmän hafva icke blifvit bestulna. Bestäm er nu?, tillade han, ?tag denna gulden, eljest får ni ingenting. Han gjorde ett steg framåt som för att taga upp den, men