trodde fig weta att hertigen af Dalarne efterlemnat 6 millioner, Jöns Pehrsson, Per Nilsson i Kulhult, Hybenette, Åke Åndersson, Carl Ifwarsfon och Törnfelt, fom endast anmärkte att då 18,000 rdr är hwad ftaten bejtår åt twå familjer af den högsta tjenstemannaställning i landet, bor: de summan äfwen wara tillräcklig för en entehertiginna J mydet korta ordalag understöddes utskottets mening af hrr Posse, Sparre, Gripenstedt, Jon ECrikson och Björnstjerna, hwilka dock uplyste att upgiften om hertigens af Dalarne efterlemnade förmögenhet icke hade stöd i något faktistt förhållande, hwarjämte statsrådet Wern sökte ådagalägga att en enka har helt andra lefnadsbehof än en ogift dotter. Det lägre beloppet bifölls med 92 röfter mot 91. Gemensam votering kommer altså att slutligen afgöra denna fråga. Anslaget till konungens oah drottningens kröning. För några dagar sedan meddelade wi hwad statsutskottet i detta afseende föreslagit, äfwensom hr Carl Ffwarssons deremot afgifna reservation, i hwilken hr O. B. Olsson instämt. Den äskade och tillstyrkta summan 70,000 rdr, har af första kammaren bifallits utan något särskildt yttrande. J andra kammaren, der man i lördags wäntat en pikant debatt — läktarne mworo alldeles ful packade med åhörare —, blef det wisserligen en fort öfwerläggning, men denna saknade all starkare färgläggning. Ht Carl Ffwarsson erhöll först ordet. Hans äsigter i sak Hade ide rubbats, men då den föregående frågan afgjorts med den minsta möjliga majoritet, hade han ingen förhoppning om, att han skulle funna samla fler röster för fin me ning i denna fråga, hwarför han, utan något mi dare yrkande, wille med åberopande af rejervationen i protokollet nedlägga fin protest, i den för hoppning lifmäl att statsutgifter för fådana ända mål hädanefter ide widare måtte fomma i fråga. Häruti instamde hrr O. B. Olsson, Per Nilson i Kulhult, Iwar Mänsson och Nils Hansson. Hr Jöns Pehrsson erinrade om hwad han yttrat, då den kungliga propositionen remitterades till utffottet, och uprepade detta nu, eller att då tonungen förklarat fig anse att han bör inwiga sig till sitt höga fall genom kröningsseremonien, mille talaren respektera den fänsla, som dikterat ett sådant beslut. Men betydelsen af en dylik seremoni kunde ide under några förhållanden ligga i utwärtes ståt: en predikan och en bön wore tillfyllest. Men toge man saken på detta sätt och hölle sig endast till kröningens religiösa betydelse, så kunde icke heller ett få stort belopp fom det begärda mwara behöfligt. Talaren wille sålunda föreslå en summa af 26,000 rdr, hwilken han ansåg fullt tillräcklig. Med anledning af detta yrkande anmårkte hr Liss Olof Larsson, att den föregående talaren wäl al: drig förr wisat fig så liberal fom att bjuda 20,000 rdr för en predikan och en bön; hwad sjelfwa saken beträffade wille talaren bifalla fwad utjfottet tillftyrft. Detsamma gjorde hrr Per Nilsson i Espö, Hielm, grefwe Posse, Wigardt och Törns selt, hwilken sistnämde förklarade sig wilja med lif och blod förswara konungadömet oc) dess grund: walar. Han kunde dock icke undertrycka den tanfen att konungadömet undergräfwes genom attan: språk ouphörligen framftällas rörande owäsentliga ändamål, såsom kröningar, k. begrafningar etc. Skulle anslag för något sådant ändamål ifråga komma, wore det i alla händelser lämpligare att dertill passa tillfälle af ett slutadt lefnadslopp, än wid början af ett sådant. Till denna anmärkning fogade talaren den förhoppning, att det nu mätte wara fråga om sista smörjelsen i wårt land. Med åberopande af de skäl, fom blifwit få wäl fram: hållna i hr Carl Ffwarssons reservation, yrkade hr Hedin att det ifrågasatta anslaget måtte af: flås. Utan votering biföll imellertid kammaren detsamma. Konung Oskar II:s första hoffest. En korrespondent från Stodholm till G. H. T ffrifz us