Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1873, sida 2

Från Bartholomxinattens tider. Historisk roman af Prosper MeErimee Kap. 1. Reitres. (Forts. fran nr 51.) Och Hamelns innevånare läto dem draga bort med honom?? frågade Mergy och kaptenen på en gång. ?Do följde dem ända till Koppenberg till en håla, som nu är igenfylld. Flojtbläsaren gick ned i hålan och alla pojkarne efter honom. Man hörde en stund ljudet af flöjten; efter hand blef det svagare och svagare; till slut hörde man ingenting mer. Pojkarna voro försvunna, och man har vidare aldrig hört af dem. Zigenerskan höll upp för att se, hvad iutryck berättelsen gjort på hennes åhörare. Ryttaren, som förut varit i Hameln, tog nu till ordet och sade: ?Denna så säker, att när man talar om en eller annan ovanlig händelse i Hameln, säger man: det skedde så och så många år, sedan våra barn belfvo bortförda ... Riddaren af Falkenstein plundrade vår stad sextio år sedan våra barn blifvit bortförda, säger man.? Men det underligaste är?, sade Mila, att vid ungefär samma tid hade man mycket långt derifrau, i Siebenbärgen sett några gossar, som talade den renaste tyska och icke kunde säga, historia är