Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1873, sida 2

Du vill kyssa mig?, hviskade zigenerskan i örat på honom. ?Hou är en hexa?, ropade Mergy och kysste henne. Han fortfor att tala helt sakta med den sköna spåkvionan, och med hvarje ögonblick tycktes han blifva mer intagen i henne. Trudchen tog skutligen ett slags mandolin, som egde nästan alla strängar i behåll, och spelade en tysk marschmelodi derpå. Då hon såg, att soldaterna slutit en krets kring henne, sjöng hon en krigssång på sitt eget språk, i hvars omkväde soldaterua med full hals stämde in. Uppmuntrad af hennes exempel, gaf sig kaptenen uu också till att sjunga med en stämma, som skulle kunnat spränga de mest härdade örhinnor. Det var eu gammal hugenottisk sång, hvars musik var åtminstone lika barbarisk som orden: Prinsen af Conde han led väl dödens ve, men vår herr amiral är än en kraftig karl, med Rochefoucauld han visst bortjagar hvar papist, papist, papist, papist. Alla ryttarne, som voro upphetsade af vinet, började sjunga med, hvar och en på sin melodi. Lemningar af fat och flaskor betäckte golfvet; köket genljöd af eder, skratt och dryckesvisor. Suart gjorde emellertid sömnen, under hjelp af Orleans vinets dunster, sin rätt gällande gent emot de flesta geltagarne i denna orgie. Soldaterna kastade sig hvar de kunde på bänkarne; kornetten ställde två skildtvakter vid dörren och släpade sig raglande till sävgs, under