Norrländska Korrespondenten – 29 april 1873, sida 3

Hwarjehanda. En grann erkebiskop. Alphonse Karr skrifwer i tionde häftet af fina Getingar: Jag läjer i tids ningarna, att den uye ertebiskepen i Paris hällit högmessan i Notredame, utsiyrd med en lräklo, som är wård fina 70,000 francs, — Zag föreställer mig att den gode Guden ser ned till jorten och säger: Kors i Herrans namn, hwillen wacker erfebistkop! hwilten prattig trums:as! Och hans toriäpa sedan! Det der kallar jag nackra spetjar och jag håller hwad som helst på ätt de äro ärta och gamla. Fransmåännen ha warit olyckliga, men det bör wara dem en stor tröst att fe en få snyggt utstyrd ertebiskop. Öwad mig sjelf angår, sänner jag min gudomliga wrede mot detta folk i hög grad mildrad, då jig betrattar honom. Zag har wisserligen flås dat en hel hop öfwersteprester, boazier, maner, falirer, fadr, muftis, brahminer, lamas, mollahs, maras buter parser. dervischer elc. etc:: men sållan har jag lilwäl fett en få wacker erlevistop. Den der fräflan måste bröder emellan wara märd fina 70.000 francs. Det är werlligen smickrande för Gud!... Ad, monseigneur — ty få titulerar man presten bos en Gud, fom föddes i ett fall, tefde futtig och dog på korset — monfrignenr, frultar ni inte, art man fon päminna er om dessa ord, fom man tillskriswer en annan, men föm, på en obetydlig ändring när, härröra från den beige Bonisacms, biskop och martyr? Förr begognade gyllne prefter faltar af trö, nu dricka träprester ur gyllne bägare. Kyrlomötet i Ronen inskär per hos biftes parne att de slola tläda fia anständigt och äta mäti. ligt. Det sjerde tortomötet i Kartago föreskrifwer: Biffopen skall hafwa en liten boning inwid tyrtan, hans bord skall wara tarfligt, hans möblering ent.t och billig. Det första tyrtomötet i Milano går till och med få långt, att det beftämmer biskoparnes matsedel sålunda: soppa, oxfött, mjöllmat om twå sorters sruktt. — Huru går det då med lrum stajmen ? Sädan fråga, sädant jwar. Nå, men ni måste wäl ha en bibel i ert hus? fade pastor A. til trumpetaren B., då denne med anledning af fitt förestående giftermål begifwit sig til pastorn. Wår trumpetare gjorde härwid stora ögon och swarade: Hr pastor, har ni kanske någon trumpet i ert hus; ni?, ömwad lastar det här tyget? frågade en nås got döf dam en köpman. — Sju irdr, min fru: — Hwad för flag, sjutton? Jag will ge er trets ton!.— , Jag fade sju, ropade köpmannen högre. — AH, så sju! Nå då ger jag er fem.