Norrländska Korrespondenten – 29 april 1873, sida 2

Jag lärde honom, att det icke finns någon helig maggördel, som en protestantisk kula icke går igenom.? Ja, maggörålar, ja! albröt honom kornetten, men hemma hos oss säljer man pergamentsremsor, som beskydda mot bly och jern.? Jag skulle dock föredraga ett väl smidt harnesk af godt stäl, sade Mergy, sådant som Jakob Leschot i Flandern tillverkar.? Hör, vet ni hvad, tog kaptenen till ordet; ?man vågar ju icke förneka, att man kan göra sig hård; jag, som nu talar med Er, har i Dreux sett en adelsman träffad af ett bösskott midt i bröstet; men han kände receptet på en salfva, som gör hård, han gned sig dermed under sitt buffelkyller, och så — ja så kunde man icke en gång skönja det svarta och röda märke, som skjutsär efterlemna,? vÅÄn, tror Ni inte, att det buffelkyller, om hvilket Ni talar, ensamt var starkt nog att förtaga kulans kraft? ?Ja, Ni fransoser vilja nu aldrig tro på någonting. Men hvad skulle Ni säga, om Ni som jag sett en schlesisk ryttare lägga sin hand på ett bord och så ingen kunna genomhorra den äfven med de starkaste knifshugg. Ja, ja, Ni ler och tror icke, det är möjligt! Ni kan fråga Mila om det. Der ser Ni nu flickan hon är från ett land, der trollkarlarne äro lika så allmänna som munkarne här i landet; hon skulle visserligen kunna förtälja er förfärliga historier. Understundom, när vi de länga värkvällarne sutto omkriug elden under bar himmel, kunde håren resa sig på mitt hufvud vid de sagor, hon berättade 0ss. (Forts.)