Norrländska Korrespondenten – 26 april 1873, sida 3

kontoret tjenstgörande poliskonstaplarne Berlin och Westerlund, innan jag gick derifrån, att ingen fick störa honom, likasom att inga nyfikna personer fingo tillträde till kontoret för att beskäda eller på annat sätt oroa fången. Men kl. tiden på morgonen lät jag wäcka honom och förhöret började ånyo då Ostlund efter en timmas förlopp erkände sin arufweliga gerning oc beswarade temmeligen lugnt och redigt de ytterligare frågor, rörande omftändigheterna wid mordens begående, som jag till honom framstälde. Efter att allt blifwit antecknadt mar kl. ungefär ligen 6, och blef Hjtlund, sedan han å kontoret fått njuta ett par koppar warmt kaffe och tillifa erhållit en rulle tuggtobak hwarom allt han bad och jag gerna willfor, uppförd i häktet. Att en brottsling sådan som HÖjtlund fick stå under förhöret torde wäl ej få anses annat än med god ordning öfwerensstämmande. Ofta har jag blifwit anfallen i Eder tidning och mina tjenfteåtgärder på många jätt klandrade men jag bar alldrig welat befwära Er, Herr Redaktör, med några reklamationer, af skäl att det alltid warit mig motbjudande att ligga i gräl med tidnins garne, och skulle icke heller denna gång gjort detta om ide det klander för hwilket jag nu warit före: mål war af den art att jag ide tan lemna det oanmärkt. Fag anhäller att detta mitt berigtigande måtte warda i Eder tidning intagen äfwensom att den samma matte intagas i de tidningar som aftrydt ofwannämnde sanningslösa uppgift. Mottag Herr Redåktör etc. etc. Sundswall den 23 april 1873. E. W. Hellman. Wi kunna naturligtwis ej upgifwa namnet på wär sagesman, men wi tunna derimot försakra, att ingen — ej ens br polisfommisfarien — skulle funna betwifla ware fig hans förmåga att om förhållan: det ega kunskap ej häller hans wilja att tala fans ning. Xycligtwis war omskrifna förhållandet ej af beskaffenhet att kunna tajta. någon skugga på br poliskommissariens anfeende sasom skicklig poliskarl eller att tunna sara eller nedsätta hans menjtligz het, helst fedan i mår af br ÖH. omnämnda belys ning, upmärtsamhet fästats derå att förhöret. ej egde rum oafbrutet. Då hr H. imellertid i war upgift om förhällandet welat låsa en insinuation derom, att han aftwungit eller afpinat mördaren bekännelsen, skola wi ej beröfwa honom detta nöje; men då han förklarar infinuationen sanningslös, torde wi ha rätt dels fråga om mördaren mertligen fan anses ha bekänt af fullkomligt fri wilja eller om icke fast hällre poliskommissarien bör få hedern af att med erkänd itidlighet hafwa afnödgat eller aftwungit Östlund hemligheten om hans brottslighet och dels anmärka att det, fom af br kommissarien ej anses pinsamt och som måhända för Ostlund ej häller kändes jom en pina, det hafwa wi jujt derför icke kallat annat än ett egens domliat förfarande. .: Va, Om i detta uttryck ligger något för hi polisfonunisfarien pinsamt, få vitnar det om en så öms tålig fänslighet, att hans grannlaga aftning för andras fänflor ej derefter borde få betwiflas. Det bör mahända dock sägas, att få länge förs höret pågick, få länge war Lsilund ej känd såfom en grof brottsling och att derför den af hr fom missarien omnämnda goda ordningen att låta en brottsling fådan fom Ö. sta, ej skäligen kunnat tillämpas förr än efter det genom bekännelsen afs slutade förhöret. Men wi skola mähända ej lyckas blifwa häri förs stådda af hr kommissarien, fom synbarligen tillhör den skola inom poliswerlden, som betraktar den anklagade eller den misstänkte sasom ett wilddjur, hwilket bör utan rast hetsas til döden och fom, få fort det stuckit sin hals i lagens eller polisens snara Åbör få och äfwen får det mycket bättrer. Detta är, fom bekant, ide mår åsigt. Den anklagade säwäl fom den brottslige äro olyckliga; den brottslige har warit swag (hwem wet huru många gånger han i frestelsens kamp segrat, innan han denna gång dukat under); samhällets rättwisa är intet annat än dess wishet i konsten att göra rätt åt den anklagade och rätta den brottslige. Med få ord: wi tro ej på straffet fom en wedergällning. Slutligen böra wi till äfwen tyrs ej uraktlåta att uplysa hr polislommissarien, att han, hans person, aldrig blifwit anfallen i mår tidning, hwaröfwer han faljfeligen klagar. Derimot torde ide alla hans tjensteatgöranden kunnat undgå klander, lika litet som de hädanefter skola undgå att, i fall af rättwist behof klandras; men det får wäl br kommissarien halla til godo med — helst han, så widt oss weterligt är, hwarken år eller påstär sig wara — ofelbar. Eller hur? Red. AA— ——— Stackholms börspriser den 22 april. Hwete 22 a 28 pr 63 kannor