Norrländska Korrespondenten – 26 april 1873, sida 2

?Jag väntade icke, sade Mergy. att få höra en gammal soldat som ni, herr kapten, förebrå amiralen den stränga inanstukt, som han upprätthåller i sin bär? ?Ja visst måste det finnas manstukt; men man får väl också räkna soldaten alt det onda han måste utstå något till godo, och ej förbjuda honom att gripa det gynsamma tillfället, när det någon gång erbjuder sig. Nå ja, hvar menniska har sina tel, och fastän amiralen har låtit hänga mig, så låtom oss i alla fall dricka hans skål.? Hvad, har amiralen låtit hänga er? ropade Mergy, ?ni ser eljest ganska kry ut för att hafva varit hängd.? Ja, vid det heliga sakramentet, har han icke låtit hänga mig; men jag är icke den man som bär agg för honom för det. Låtom oss dricka hans skål!? Förrän Mergy hann förnya sina frågor, hade kaptenen fyllt alla glasen, tagit af sin hatt och betallt sin ryttare att ropa hurra tre gånger, Då glasen åter voro tömda och larmet tystnat, frågnde Mergy: ?Men hvarför blef ni hängd, herr kapten ?? Åh, för en obetydlighet skull. Derför att ett lumpet kloster i Saintonge hade blifvit utplondradt och dertill råkade brinna upp.? ?Ja, men alla munkarne hade icke sluppit ut, afbröt bonom kornetten, skrattande med full hals åt sin egen kvicket. Ja, hvad gör nu det om sådant pack brinner upp litet förr eller senare. Men amiralen — man skulle knappast kunna tro det, herr de Mergy — amiralen blef verkligen allvarsamt