Norrländska Korrespondenten – 24 april 1873, sida 2

deri, och för att förebygga alt missförstånd hade han derunder skrifvit: ÅGaspard af Chåtillonk. Det såg emellertid ut som om protestauterna sedan kommit till väldet i dessa trakter, ty deras anförares namn hade blifvit utskrapadt och ersatt med hertigens af Guise. Andra till bälften utplånade inskrifter, svåra att läsa och ännu svårare att öfversätta på ett anständigt språk, bevisade att konungen och hans moder lika litet som dessa partichefer blifvit skonade. Men den stackars madonnan tycktes dock vara den, som fått lida mest af de borgerliga och religiösa oroligheterna. Helgonbilden, som kulorna på väl tjugo olika ställen stött kanterna af, vittnade om de hugenottiska soldaternas ifver att förstöra, hvad de kallade hedniska bilder?. Under det att den rättrogne katholiken andäktigt blottade sitt hufvud, när han gick förbi bilden, trodde sig den protestantiske ryttaren förpligtad att lossa ett skott mot densamma, och om det händelsevis träffade, fick han lika djup aktning för sig sjelf, som om han fält vilddjuret? i Johannis uppenbarelse och utrotat afguderiet. Det var nu flera månader sedan freden blifvit sluten emellan de två stridande sekterna, men den hade blott blifvit besvuren med läpparne, icke med hjertat. Parternas ömsesidiga förbittring fortfor att vara lika oförsonlig; alt påminde om att kriget nyss upphört, alt förebådade att freden ej skulle blifva af lång varaktighet. Värdshuset Gyllene lejonet? var fullt af solAmiral Colignv.