Norrländska Korrespondenten – 22 april 1873, sida 3

Hwarjehanda. 5Friherrinnan sitter i sitt förmak, förtroligt fam spräkande med unga grefwe X. Det ringer på tamburdörren oh fammarjungs frun inträder, fägande: Det är doktorn, får han komma in? Omöjligt, swarar friherrinnan, fäög honom att jag är fjul Swar på tal. Regementsschefen (mid middags bordet): Hur fan det komma sig, herr pastor, att det icke finnes mer än twå ord i språket, som sluta på stia, nämligen sakristia oc) swinstia? Regementspastorn: Jo, det beror derjå, att det icke finnes mer än twå slags folk, nänligen lärare och hörare. Fruntimmersduell. Parifer-Figaro sutalar, att en duell försiggick den 27 sistlidne februai mel: lan twå fruntimmer, fom bodde wid Boneward de Courcelles. Orsaken härtill härflöt of — kärlek till en man wid namn Fuglin. Duellen egde rum mellan de båda riwalerne uti huset n:6 84, Boulevard de Courcelles, och wapnen woro knifwar. Resultatet af duellen blef, att den ena sarades dödligt och den andra farligt. Mannen Juglin, som war orsak till denna häftiga strid på lif och död, har blifwit arresterad. Många bäckar små gör en stor å. Enligt ett nyligen utkommet statestiskt arbete eger Paris en arme af 22,000 lumpsamlare hwilka hwarje dag eller rättare hwarje natt fylla 50,000 korgar med papper, klutar och alt möjligt affall. Hwarje forgs innehåll eger i medeltal ett wärde at eh eller en oc en franca, hwadan man sålunda kommer tilf det förwånande resultat, att parisarsik hwerje af? ton kasta ut på gatan det lilla nätta kapitalet af 75,000 francs. Wid ett sammanträde i Kelsingfors för bildande af ett utskänkningsbolag hade en allmänt fänd talare upptrådt och uttalat fin undran öfver hwad de många adeliga bränwinspatronernas ädle förs fäder stulle jäga, om de kunde uppstå ur fina grifter och ffåda sina ätteläggars nuwarande hand: terig. — Finska skamttidningen Kurre tror, att de als ide stulle få ordet, ty de blefwo utan tmifswel nedtystade af ätteläggarne med en få lydande för: ÅTycker du att grafwen är för djup, nå wälan få tag då dig en jup! Ett rukte, för hwars sannfärdighet wi dock ej wilja ikläda oss något answar — säger Smålands pösten — wet att berätta, att prins August på fin dödsbädd yttrat till konuugen: ÅFarwäl med dig, Oskar, — en aning säger mig att wi råkas snartioch att konungen häraf helt naturligt blifwit färdeles upprörd, hwarefter talet om h. m:ts sjukdom sedermera spridde sig. — f— —