Norrländska Korrespondenten – 22 april 1873, sida 2

En Shödrifva. Från franskan. (Forts. från n:r 46.) Den vänlige, gamle mannen tog Mays hand och lade den i min, och jag emottog den som en gåfva af Gud. Tänkte mr Morgan, då han vände sig bort från oss med tårfylda ögon, på denne andre person, som han skulle kunnat välsigua och lyckhggöra på samma sätt som mig? Kanhända. Hvem kunde väl känna all hans ånger och sorg öfver en förspild fadersglädje? Pat Doolans törtjusniog kände inga gränser, då han fick höra, att hans gunstling, miss May, skulle bli min maka. Ack ers höghet, sade han, det var bestämdt den bästa kvinna i verlden ni kunde få, da jag undantar min egen. Och med er ser jag henne hellre gift än med någon annan, ty ni, om någon, är en verklig gentleman.? Pat blef än mera styrkt i sin öfvertygelse om att jag var en verklig gentleman, då han en tid derefter fick anbud af mig att följa med mig till England samt erhålla anställning på min egendom, der han och hans hustru Mary skulle få en den vackraste lilla byggnad vid sjelfva Castle Roydon att bo uti. Just vid denna tid iaträffade en ovanlig händelse, hvilken förorsakade en liten ordvexling vid Mainoven och bidrog ganska mycket till deras lycka. Major Laurencees regemente var återigen stationeradt vi Leenside, och de fleste offi