vet, att hon hade mycket förtroende till ditt omdöme. KOm ni verkligen önskar det, vill jag uppfylla er begäran, svarade jag i sorgsen ton och gick bort för att söka upp henne. Jag hade läst Tennysons aldyilers och hade boken ännu i min hand, då jag träffade May Morgan i orangeriet. Han stod der bland blommorna, lik Ruth bland de gyllene kärfvarne. Den bortgåeende solen belyste heunes skönt formade hufvud, der hon stod och blickade utåt trädgården genom de öppna glasdörrarne. Jag gick och stälde mig vid hennes sida, och under en kort stund talade ingen af oss. vri är så alvarsam, sir Archibald, sade Hon slutligen. Hvad är orsaken dertill? vvigten af ett uppdrag, som jag fått, och medvetandet om att detta är sista aftonen under åratal, som jag befinner mig på Mainoven. vJag hoppas, att det ej må bli förhållandet, sade hon hastigt och med allvarsam röst. Och uppdraget? vgestår uti att vädja till er med afseende på en viss ung geutleman. Vill ni ej ånyo taga hans anbud i öfvervägande? Nej — sir Archibald, jag viste, hvad jag gjorde.? Ni värderar, men älskar honom icke, May? År det så?? GJa Inser ni, att vi förkastar ett ej så obetydligt anbud af lyckan?? ?Ja.. vvet ni May, att det är er fars lifligaste önskan, att ni gifter er med unga Maurice.?