och sade: eakrik inte; Turk vill visst iate bita dig. Kyss lillan!o och den lilla rosiga munnen hölls helt öfvertalande upp emot honom. Den gamle mannen tog den lilla i sina armar och hviskade med bruten röst: ?Mina Lena! min Lena! samt bar henue ut ur rummet. Vi sågo honom ej mera denna afton, Längre fram mot natten hörde vi barnets joller, då man förde det till sängs! KLägg henne i det lilla rummet näst intill mitt, var den befallniog som gafs af den gamle med afseende på dess sängplats. Och så var det: öfver det djupa svalg, som under årtal skiljt far och dotter åt, hade ett litet barn slagit en brygga. — vSir Archibald, om ni kunde föreställa er huru glad jag är: pappa har farit till Pat Doolans för att hemta Lena. Det var temligen fram på dagen, då Mady kom in till mig och satte sig på en stol vid soffav, under det hon talade. När ämnar ni kalla mig Archie? frågade jag Li kan ej föreställa er, huru mycket bättre det låter än sir Archibald. Ack jag kan ej säga så,? sade hon skrattande. ÅaJag tycker det ej vara rätt att kalla er så. Ni är så mycket äldre än jag; jag har riktig respekt för er. Men jag har änuu flere nyheter att berätta för er.. Harald kommer hem om några dagar och ni skall säkert då bli stark nog för att kunna komma ut litet; om ni ej kan gå långt, skall jag kuska för er. ?Hvem är Harald? frågade jag. ?Min lekkamrat, svarade hon: eden ende som jag någonsin haft, Harald Meurice! —