såg den aldrig. Några dagar derefter kom hon in till mig med upprördt och rodnande ansigte. ?Sir Archibald, utropade hon, jag har sett Lena! Hon är vid the ?Blue Board,? och hon bar en liten flicka, den enda som lefver, tre år gammal! Pat säger att det är Lena sjelf i föryngrad gestalt. Stackars Lena, hon är aldeles förkrossad. Nu, sir Archibald, är det ni, som måste hjelpa mig med mina planer. Jag vill be er göra en sak, som jag sjelf knappt har mod att tänka på. Pappa har aldrig varit ond på mig, och jag skulle aldrig kunna uthärda at se honom vredgas nu. Hvad jag önskar af er, är att ni må tillåta Lenas barn vara inne bos er i afton, då pappa kommer in för att se om er.? Jag vill göra för er alt, som står i min förmåga, sade jag och tryckte en af de fina händerna, hvilka hon med nervös spänning sammanknäpte och åter åtskilde, KLåt den lilla komma hit: — jag är inte als rädd för domaren, och jag tror visst icke, att hans vrede blir farlig. Detta sade jag mera i afsigt att lugna henne, än för det jag sjelf trodde derpå, ty min verkliga öfvertygelse var att mr Morgan aldrig skulle förlåta mig. Men hvad skulle jag göra, då dessa sorgsna ögon så bedjande fästes på mina? Jag visste, att jag älskade Mady Morgan med min själs hela styrka; och om hon hade fordrat det, skulle jag trotsat tusendes missnöje. Dag efter dag hade jag lyssnat mer och mer ifrigt efter ljudet af en elfvas fotsteg eller ekot af ett silfverklingande skratt. Då jag var pojke hade jag älskat Maud Muriel, men det var med