Ja, och jag tror, att det var en viss känsla af nyfikenhet, som gaf anledning till min olycka, ty jag var just och inspekterade Mainoven, då Marquis föll.? Mady kom och stälde sig vid sidan om min soffa, under det ett sorgset uttryck skuggade hennes ansigte. Har han då berättat för er om Lena frågade hon. ?Ja, var mitt svar. eVill ni hjelpa mig, sir Archibald? frågade hon ånyo. Jag ämnar för första gången i mitt lif vara olydig mot pappa; och i stället för att invänta Harald ämnar jag taga er till. hjelp. kMiss Morgan, sade jag, ni ämnar bli er far olydig, och jag skall vara er behjelplig dermed. Jag ryser för sådana principer.y Nej, skratta icke åt mig, utan lyssna i stället, sade hon, och hennes sköna ansigte sänktes i jemnhöjd med mitt, då barnet — för mig var hon ett barn — kuäböjde för att tala, med händerna slingrade kring Turks hals. Ja, jag ämnar vara ohörsam mot pappa. Lena måste komma hem. Se här sade hon och vecklade upp en tidning, i hvilken hon pekade på en punkt med rubriken Döde? och läste följande: Ombord på h. m:s transportfartyg Ariadne på resa hemåt från Indien, major Laurence, vid h. m:s 10:de husarregemente. — Jag har, tillade hon, skrifvit til Lena och bedt henne komma hem — min kära, kära syster. Hennes hem måste nu bli här. Men hvad skall pappa säga? Mady Morgan gömde tidningen, och domaren