i nacken, genom hwilket hjernan sprutat ut och en ström af blod runnit ut efter golfwet. J fången låg, ytterst, hustrun med ansigtet upp åt wändt, hufwudet hängande utanför sängkanten, wenstra armen krökt så att handen hwilade på nedre delen af bröstet oh högra armen äfwen nå got krökt. På högra sidan af anfigtet fans ett djupt får, ut hwilket blod flutit såwäl i sängen som på golfwet. Innan för henne låg den nät yngsta gossen, dödad med ett hugg i hufwudet. I waggan låg det yngsta barnet, lindadt och dödadt sannolikt med ett slag af ett wedträ. Nedanför sängen låg en yra och på fängen låg ett wedträ med hwilka morden föröfwats. På spiselhällen fatt, med ansigtet wändt mot denna hemska tafla, en man med lånat, tofwiat, brunaktigt hår, i rödt stötande helskägg, gofwa, härda ansigtsdrag och en prägel af djup slöhet öfwer hela sitt ansigte, en man bunden till händer och fötter och bewakad af fyxa karlar. Denne man war Jonas Oftlund. Har denne man mördat fin huftru; har denne fader mördat fina barn? Det är högst sannolikt; ja nära nog wisst. J tisdags kväll hade Östlund warit ute och fu pit, dels här i staden dels wäl äfven på någon ölkrog på landet, med den wanliga påföljden att han blef stormande och grälig. Af flere personer hade han på olika tider och ställen warsnats i detta tilljtånd. Sednast fågs han wid tutiden i går morse ett stycke wäg från sitt hemwist, dit han sannolikt strax derefter ankommit. Wid ett-tiden i går eftermiddag skulle en slägting till hustru Östlund, wid namn Olof Holmamist, i något ärende besöka Östlund och då han fann yttre dörren stängd, gick han till det inre rummets ena fönster, på hwilket han bultade. Östlund, som då läg i en säng i detta rum och hade sin dotter wid sidan af sig, reste sig då upp och utropade: Yr det du, fom warit hår inne och stält till det så här? Wid detta underliga tilltal anade Holmqvift oråd, hwarför han begaf sig till faktorn mid ång sägen för att underrätta denne. Twå arbetare, Gustaf Nilsson och Olof Eriksson, skaffade fig nu tillträde genom fönstret till det yt: tre rummet, der liten lago, men funno dörren till det inre rummet riglad inwändigt. De slogo der för sönder den nedre dörrspeglen och då de få lunda kommit in i rummet, möttes de af Ostlunds fråga Hwad mill Ri? Då de härtill swarade med denna fråga Hwad har du gjort?, genmälte han ingenting. De hade honom imellertid att stiga upp oh be wakade honom till def faktor Olsson hunnit anlända, då han blef bunden. Då de nu sågo närmare till, befans det att flicfan blödde ganska starkt från ett får i wenstra sidan af hufwudet, ett får — som tyckes wara tillfogadt med knif. Faktorn tog nu hand om flickan, som erhöll all möjlig wård och ännu lefde i går afton. Osäkert torde dock wara, om hennes lif fan räddas. Doktor Mossberg, fom i åår efter middag besökte stället, ansåg faran för hennes lif ganska stor. Fmellertid torde hon komma att fö ras in till staden för att här wärdas. Östlund nekar till att ha föröfwat morden och säger, att han från fin fängplats hörde något buller i yttre rummet, då han skyndar ut och får fe sin familj mördad samt en karl stynda ut genom dörren. Han tar då in till fig fitt älsklingsbarn, flickan, och rädd att mista sitt eget lif stänger han och riglar dörren. Så will han själf hafwa saken framstäld. J går fördes han in till härmarande polismwatktkontor och torde snart blifwa underkastad ranfatk: ning. Hos landshöfdingeämbetet har begärts att medikolegal besigtning måtte å de mördade blifwa anstäld. Reglering af Sundsvalls församlings presterskaps aflöning. På fifta kyrkostämman före: