Sundswall den 17 April. Fyradubbelt mord. J stadens närmaste grann: skap har i går föröfwats ett af de mest uprörande och förfärliga brott, ett mord, vitnande om den fruktanswärdaste wildhet och blodtörst. Då ryktet i går eftermiddag spred den gräsliga nyheten begåfwo wi oss genast till ort och ställe och få här lemna wåra läsare en tillförlitlig redo: görelse om hwad wi derunder inhemtade. Wid Ortwikens ängsag arbetade sedan flera år en wermlänning Jonas Östlund. På Killingholmens norra fida hade han, fom numera ej arbe tade wid fågen utan sysselsatte fig med snickeri och måleri, i närheten af den till fastlandet ledande bron och ide långt från ångsågen uppfört ett ganska stort hus åt fig och fin familj, bestående af hustru och fyra barn, tre gossar och en flicka. Denna familj hade utgjorts af: mannen Östlund, född 1838 i Mossångens by i närheten af Munk: fors i Wermland, fom i 12 års tid uppehållit fig här å orten och sedan 10 år gift med en merme ländska wid namn Karin, nu omkring 33 år game mal, med hwilken han hade fyra barn, nemligen sjuårige sonen Anders Gustaf, femåriga dottern Maria Katrina, ej fullt treårige sonen Karl Ju: lius och en ej fullt månadsgammal ännu odöpt gosse. Det war detta hus, fom warit skädeplatsen för den fasansfulla tilldragelsen, och fe här den syn, som det i går tedde för besökaren. En hel mängd folk, män, fvinnor och barn stodo ängsligt hwiskande utanför dörren till hufet eller smögo då och då en rädd blid in genom det öpnade fönstret i det yttre af de båda af Östlund bebodda rummen. Inne i detta rum, hwilken syn af fasa och jäm mer! Swilken förfärlig atmosfer, stinkande af mord och brott! Omedelbart innan för dörren in wid tröskeln låg, med ansigtet nedåt wändt, äldsta gossen ut: sträckt på golfwet med högra handen under brö: stet och den wenstra in wid sidan, med benen utspärrade oc) med ett ohyggligt stort och djupt får