Norrländska Korrespondenten – 15 april 1873, sida 2

— — — e har åtminstone aldrig mera sett honom vid Mainoven, och mrs Morgan dog. då miss May blef född.? Miss May?? utropade Jag. Fins der ännu en dotter?? Ja det gör det, ers höghet; det är nu nära sjutton år sedan myladys död.? Domaren måste vara en gammal man?) sade jag. allan är nära sjuttiotalet, ers höghet, och så ensam och sorgsen, som någon menniska kan vara. Det är väl hans samvete, som oroar honom, förmodar jag. Och i sanning, det är en gruflig lång väg att se tillbaka uppå. Jag antar, att miss Lena skall vara omkring trettiofyra år nu; kanhända har hon en hel samling olivekvistar omkrivg sig, som presten säger.n cÅr mr Morgan blind ? frågade jag. äBlind, ers höghet? Nej bevars. Hvarför skulle han vara det ?Ni talade ju någontiog om blindt folk, som ej kunde se solskenet.? ada, det gjorde jag visst, men, det är af den orsak, att han ej vill se det, och icke för det ban är blind. Och det är väl det värsta af alt, ers höghet, att ha ögonen öppna och ändå icke se, men det är just förhållandet med den gamle domaren.? Vi talade en hel del mera om Mainoven och mr Morgan, sedan tog jag mitt ljus och begaf mig till sängs, först likväl hembärande min värd hjertliga tacksägelser för det han gjort en afton åtminstone mindre ladsam, än de öfriga.